Recension: Dexter: Original Sin (säsong 1) – högsta betyg till nya serien
Favorit(mördare) i repris
”Dexter” är tillbaka med en ny spinoff, den här gången ”Original Sin” som är en riktig fullträff enligt Filmtopps recensent Corina Leth.
Kan man ha en favoritmördare? Favoritfärg (röd), favorit GB-glass (Nogger), visst… men mördare? Ja, man kan till och med vara besatt. Jag har genom åren sett alla åtta säsonger av Dexter plus Dexter: New Blood och fascinerats av en seriemördare som verkar utilitaristiskt genom att rensa världen från skräp (andra mördare). Är han ond eller god? Jag har som hängivet Dexter-fan sett fram emot den tidsmässiga föregångaren Dexter: Original Sin sedan jag först fick insikt om projektet om en prequel från min dotter Nathalie Leth, filmrecensent här på Filmtopp.
Jag har nu sett några avsnitt av Original Sin och måste säga att de ”nailed it”, som man säger i tårtprogrammet.
Alla äkta Dexter-fans kommer att bli saliga av att se unga Dexter utvecklas från udda student till klumpig blodtörstig polispraktikant på väg att bli the Bay Harbour Butcher med dödlig användning av drastic plastic fantastic, knivar och bedövningsmedel för hästar.
”Nya rysligt bra familjetrådar”
Valet av Patrick Gibson som den yngre versionen av Mördaren som dödar onda människor är perfekt, även så att låta ”gamla Dexter”, Michael C Halls, röst illustrera hans inre reflektioner. Dessutom är det inte bara Patrick Gibson som är välvald skådespelare i serien, ALLA i seriens persongalleri ser ut och beter sig som om man lånat H. G. Wells tidsmaskin och åkt tillbaka till tiden före säsong 1 av Dexter. Från Debra (Molly Brown) som en trotsig svärande tonårstjej, till Masukas cringe skratt och pickup-lines – ”Do you want to see my nine inch nail?”.
Visst om man är extremt petig finns det väl detaljer som att Debra kortare än i första serierna, Batista är lite för lik originalet i ålder och klädstil, och visst hånler Dexter lite väl ofta?
Detta är dock petitesser och det mesta är 100%. Bara introt är värt en förmögenhet av ”spendera din tid här, du kommer inte att ångra det”. Introt från gamla Dexter har alltid varit en av mina favoriter med hög igenkänningsfaktor, detta har man lyckats behålla i det uppfräschade introt samtidigt som de vävt in nya familjetrådar med Debra och Harry på ett rysligt bra sätt.
”Mer grafisk än originalet”
I den nya serien utvecklas alla karaktärer och man får veta mer om Dexters barndom med sin mamma och hans adoptivpappa Harry (Christian Slater). Serien har superbt soundtrack, snyggt foto och är aningen mer grafisk explicit än originalet, det vill säga mer otäck. Handlingen avverkar mördare i samma takt som personalen på Miami-Metro Police Department mumsar i sig Dexters medhavda donuts, men man får också följa en övergripande handling med en super-skurk som ger sig på barn.
Dexters ilska mot barnamördare och rigorösa följande av Harrys kod är också något som bidrar till filosofiska analyser om gott och ont. Dessutom är han en beskyddare av sin familj. Han röjer (ibland bokstavligen) undan varje hot mot de närmaste. Jag undrar om författaren till böckerna som är ursprunget till serierna tänkte på att namnet Dexter är latin för höger (höger=right/rätt) medan latin för vänster är sinister(ondskefull) och därför medvetet valde namnet efter det, Jag funderar fortfarande och ser fram emot resten av serien.
I skrivandets stund har ”Dexter: Original Sin” betyget 8,2 på IMDb, och av mig får den 5 stjärnor. Serien har svensk premiär på SkyShowtime den 30 januari.