Recension: A Town Called Malice (säsong 1)
En total röra av en massa nonsens
Det finns dåliga serier och så finns det serier som “A Town Called Malice” på SkyShowtime som får en att undra vad poängen är med att ens göra den. Serien har redan blivit nedlagd efter en säsong och det är mycket förståeligt med tanke på den röra som det här är.
Serien utspelar sig under 1980-talet och kretsar kring familjen Lord, en gangsterfamilj från södra London som försörjer sig på småbrott. Efter ett slagsmål med ett rivaliserande gäng råkar sonen Genes (Jack Rowan) flickvän Cindy (Tahirah Sharif) utföra ett värre brott så de båda tvingas fly till Costa del Sol i Spanien. Där tas de emot av Genes farbror Tony (Dougray Scott), men det mesta går fel.
Resten av familjen gör snart paret sällskap på solkusten. Det hela blir till en kamp för att försöka få kontroll över ägorna som farbror Tony äger och då kunna bygga en lyxresort där för att åter börja tjäna pengar igen, vilket visar sig vara enklare sagt än gjort.
Ett kärleksbrev till 80-talet
A Town Called Malice beskrivs som ett kärleksbrev till 80-talet och, jo tack, det märks. Det känns som att det enda målet med serien är att slå rekord i hur många låtar från 80-talet som får plats i varje avsnitt, och det är förvånansvärt många. Musiken är också det enda som faktiskt är bra med serien, men den kan man ju lyssna på någon annanstans. Att se en gammal musikvideo på YouTube av Foreigner eller Boney M. är mer underhållande än någonting ur den här serien.
Det enda passande ordet som går att beskriva serien med är att den helt enkelt är tråkig och det finns ingenting intressant i handlingen. Den börjar bra, men så fort paret hamnar i Spanien är det en total röra. I inledningen ger den känslan av att vara en krimserie som kan ha någonting, men sedan tar det en vändning och man förstår knappt längre vad det är man ser på. Försöken till komik faller även de platt och den lilla humorn som dyker upp då och då känns bara helt felplacerad. Hade varit bättre att helt och hållet gå på krimspåret som serien inleder med, vad som händer där på vägen efteråt är… märkligt.
Skådespelarna verkar inte bry sig om att försöka
Ibland får man känslan av att skådespelarna också undrar vad det egentligen är de håller på med och som att de inte ens orkar bry sig om att försöka vara engagerade. Man känner ingenting för någon av dem och det finns vare sig något djup eller någon kemi i det hela över huvud taget. Den enda som gör ett någorlunda bra jobb är mamman i familjen, spelad av Martha Plimpton. Hon verkar vara den enda som i alla fall försöker ta det seriöst.
Musiken är som sagt charmen med det hela, men det blir helt enkelt för mycket med neonskyltarna som dyker upp konstant och det visuella som hela tiden ska påminna om att det är 80-tal. Det känns som att mycket fokus har lagts på att det ska se och låta snyggt, men att serien då saknar en själ och ett djup. Vad är ens meningen med den?
Enligt hemsidan Deadline har bolaget SkyShowtime valt att lägga ner serien efter en säsong på grund av hur den togs emot, vilket är helt förståeligt.
“A Town Called Malice” är varken engagerande eller underhållande. Handlingen är ointressant och det blir en enda röra av genrer. Gillar man 80-talsmusik och att det utspelar sig under den tiden finns det ett oändligt utbud av andra serier och filmer istället för denna, för här finns helt enkelt ingenting att se.
“A Town Called Malice” har premiär den 12 maj på SkyShowtime.