Recension: 1923 (säsong 1)
Såpigt drama inte värt väntan
Nästa vecka är det premiär för Yellowstone-spinoffen "1923". Filmtopps Eric Diedrichs är rejält besviken på de fyra inledande avsnitten.
Sett till att han de senaste åren har legat bakom serier som Yellowstone, Mayor of Kingstown, Tulsa King och 1883 är det svårt att tro att Taylor Sheridan en gång i tiden var en Oscarsnominerad filmskapare. Nu är han aktuell med sin nya Yellowstone-spinoff 1923 med bland andra Harrison Ford och Helen Mirren i rollern, men efter att ha sett fyra av åtta avsnitt kan jag inget annat än sakna den gamla Sheridan, som skrev manuset till Denis Villeneuves Sicario och låg bakom framgångarna Hell or High Water och Wind River.
Lika livfullt som Harrison Fords utnötta sulor
Yellowstone är en av vår tids största serier och jag har följt den sedan början, men också klagat över den dalande kvaliteten sedan den träffsäkra, andra säsongen. Likväl var jag rejält sugen på 1923 – tänk dig Harrison Ford och Helen Mirren som ett power couple i Montanas ruffiga westernmarker! Inte kunde jag ana denna kallsup med såpvatten.
Med krystade konflikter, trött dialog och ärligt talat knappt mediokert skådespel är de fyra inledande timmarna ett sömnpiller som heter duga. Många gånger är energin så pass avslagen att de utnötta sulorna på Harrison Fords kängor känns mest levande – herregud de stjäl till och med showen.
Parallellt berättas också historien om Dutton-familjens ena son, Spencer (Brandon Duttor). Med PTSD från först första världskriget spenderar han nu sin tid med att jaga djur på Afrikas savanner. Den här biten är något bättre, särskilt när han får sällskap av kärleksintresset Alexandra (Jula Sclaepfer). Hon lyckas blåsa lite liv i TV-rutan och sin motspelare och är seriens än så länge enda behållning, men sett till att jag nu har sett hälften av alla avsnitt i vad som ska vara en miniserie, är det inte mycket att glädjas över.
Alla Yellowstone-kvaliteter är som bortblåsta
Vad som fick mig att falla för Yellowstone var karaktärernas hänsynslöshet i kombination med politiska kommentarer och skickligt skådespel – inte minst från Wes Bentley och Kelly Reilly, som i rollerna som två rivaliserande syskon ger hat ett nytt ansikte. Snacka om elektricitet! I kombination med en stjärna av Kevin Costners kaliber som gårdens patriark var det bara att kapitulera. Allt detta är som bortblåst.
Kanske kan den som är lite mer glad i "den gamla skolans TV" uppskatta 1923 mer. För på sätt och vis känns det som att jag tittar på något som hade rullat klockan 20.00 på TV4 under tidigt 2000-tal. De storslagna vyerna är utbytta mot närbilder på allvarsamma blickar och stadsmiljöerna mot föga övertygande "westernbyggen".
Värt att nämna är väl att serien tar sig något i det fjärde avsnittet, kanske – men jag tror inte det – kommer den härefter att höja sig ett hack på betygsskalans totempåle.
"1923" har premiär på SkyShowtime den 16 januari.