Recension: Douglas Is Cancelled (2024) – ”En underlig liten skapelse”
Karen Gillan stjäl showen
SkyShowtimes nya miniserie "Douglas Is Cancelled" är en svår nöt att knäcka, men i slutändan är den trots allt värd mödan.
"Douglas Is Cancelled" är en underlig liten skapelse på fyra avsnitt av den så ofta fenomenale Steven Moffat (Sherlock, Doctor Who). Seriens första halva är mestadels småunderhållande att titta på trots en substanslös handling, men i avsnitt tre och fyra förvandlas komediserien tvärt till något form av MeToo-relaterat kammarspel. Den udda vändningen gör helheten svårbedömd och det är sällan man vill att en lättsam komedi ska förvandlas till ett tung drama, men här är det faktiskt de tyngre avsnitten som är seriens behållning.
Handlingen följer nyhetsankaret Douglas Bellowes (Hugh Bonneville), en respekterad legendar inom branschen som på senare år har fått sällskap i uppskattade "Live At 6" av den hälften så gamla kollegan Madeline (Karen Gillan). Douglas orubbliga status i rutan hotas plötsligt när det börjar spridas en tweet som påstår att nyhetsankaret skämtat sexsitiskt på ett bröllop. Skadekontrollen inleds omedelbart av Douglas – som menar att han inte minns vad han sagt – hans producent, agent, fru och Madeline, men frågan är om alla av dem verkligen vill honom väl?
Oförklarligt upplägg
Det är ingen tvekan om att Douglas Is Cancelled lider av den enorma tonskillnaden mellan de första och sista två avsnitten. Vändningen kommer utan någon förvarning, vilket får lättsamheten i första halvan att underminera tyngden som faktiskt finns i den andra. Helheten känns därför snudd på oseriös och det är svårt att hitta en rimlig förklaring till varför upplägget ser ut som det gör. Min gissning är att det var lättare att sälja in idén som en serie än en film och att Moffat helt enkelt tvingades forcera in ett och annat för att fylla ut berättelsen.
Douglas Is Cancelled ska först ha skrivits som en pjäs och det märks, på gott och ont. Å ena sidan ligger det säkerligen till grund för det spretiga intrycket, men å andra sidan är det just de två dialogdrivna kammarspelsliknande avsnitten på slutet som verkligen får serien att lyfta trots den tunna handlingen.
LÄS OCKSÅ: Nya filmer och serier på SkyShowtime i september 2024
Lyckas ändå träffa rätt
Det tredje avsnittet utspelar sig nästan helt och hållet på ett hotellrum och det avslutande mer eller mindre uteslutande i en intervjumiljö. Att de två avsnitten fungerar så väl som de gör beror dels på en välskriven och väloljad dialog (ofta medvetet frustrerande sådan), och delas på skådespelarna som levererar den. Det är inte minst Hugh Bonneville och Karen Gillan i de två huvudrollerna som glänser.
I seriens första halva är Bonneville den stora behållningen som en till synes harmlös, naiv och vänlig man i medelålderns övre kant som inte hänger med i svängarna när hans yngre kollega sätter fart. Men när det blir allvar är det Gillan som fullständigt stjäl showen.
Jag tycker alltid att Gillan är en härlig, men sällan imponerande, skådespelare, men i Douglas Is Cancelled gör hon sannolikt sin bästa roll hittills i karriären. Gillan lyckas utmärkt i att gestalta balansgången mellan att ena stunden framstå som vän och i nästa fiende, och lika ofta båda på samma gång. I det sista avsnittet symboliserar hennes prestation perfekt den genomsyrande tematiken av ovisshet kring vad som är sanning och vad som är rykten i dagens medielandskap.
Det är omöjligt att inte ge utrymme åt samtal om feminism och jämställdhet i en serie som så tydligt tar sig an ett typiskt MeToo-scenario samt sexism i såväl vardagen som på arbetsplaten. Men som Douglas Is Cancelled argumenterar är det inte alltid – defintivt inte enbart – en kamp mellan hela grupper av människor. Ibland är det, som Karen Gillans karaktär Madeline stryker under flera gånger om, i första ledet en kamp för individen som upplever förtryck och utsätts för trakasserier. Den enskilda individen kan inte alltid bära representationen av en hel grupp på sina axlar. Genom att vinkla fokuset mot individen och relationer mellan människor tycker jag att Moffat undviker fällan av att mansplaina feminism.
På ytan kan det säkerligen vara lätt att avfärda Douglas Is Cancelled som någon form av "woke"-serie med plakatinnehåll där alla män är onda och borde utbilda sig inom jämställdhet, men zoomar man in på Madelines karaktär så inser man att det är djupare än bara en kamp mellan könen. För min del tycker jag att det blev oerhört starkt och träffade helt rätt.
PS. Just det, Simon Russell Beale. Veteranen blev nyligen en favorit i den andra säsongen av House of the Dragon och i Douglas Is Cancelled visar han återigen vilken skatt han är, här som Douglas opålitlige agent.
Samtliga avsnitt av "Douglas Is Cancelled" finns nu att streama på SkyShowtime.