Sagan om Ringen: Striden vid Rohan (2024) – så bra är den nya biofilmen

I väntan på de kommande live action-filmerna om Gollum får vi nu en helt annan typ av Sagan om Ringen-upplevelse. Ett animerat stycke som utspelar sig många år innan följets resa mot att förhindra Saurons återuppståndelse. Här får vi istället en berättelse om Rohans krigstider när Helm Hammerhand är stadens kung.

Helm och hans folk ställs emot den våldsamma hövdingen Wulf som kräver hämnd på sin mördade far. Detta leder till blodiga uppgörelser som kulminerar i en stor strid vid Helms klyfta. Mitt i männens maktkrig finns den unga kvinnan Hèra som vill träda fram som krigare och bevisa sitt värde, men som gång på gång hålls tillbaka av hennes beskyddande far. 

En delad upplevelse

Är ”Striden vid Rohan” ännu en skändning av Tolkiens otroliga verk på vita duken, eller ett fräscht omtag i filmatiserandet av Midgård? Sanningen ligger någonstans mitt emellan. Den har inte tillräckligt mycket Sagan om Ringen-DNA för att kännas som en riktig del av det universum vi lärt oss känna, och från hela Midgårds mäktiga historia väljer man att skildra ett rätt ointressant kapitel med typiska konflikter. Men samtidigt ska den ha beröm för att ge oss någonting som inte känns fabricerat. En satsning med konstnärlig integritet, om man får uttrycka det så. För åtminstone egen del väger det tungt att man – i det bräckliga läget filmerna befinner sig efter Hobbit-debaclet – väljer att inte spela säkert och istället vågar ta ut svängarna.

Å andra sidan, hur mycket sätter man på spel med något som så enkelt kan avfärdas som blott ett sidospår?

Sevärt trots sina brister

Det är två röster i huvudet som bråkar med mig när jag ser Striden vid Rohan. Men allt eftersom får filmen mig att fria den röst som säger att jag ska omfamna något nytt, och kanske framförallt det kreativa arbetet som lagts ned på filmen. För om det är något den lyser med så är det sitt tekniska hantverk. Man har verkligen velat ge biopubliken en värdig Sagan om Ringen-upplevelse men med helt andra medel. Flera gånger lyckas det och kanske allra bäst med actionscenerna som bitvis är riktigt underhållande. Särskilt när snöstormen intar Rohan.

Det som saknas för att nå betygstopparna är en story som fängslar mer och ett par fler genomarbetade karaktärer, men är du nyfiken på filmen och hungrig på mer av Sagan om Ringen tycker jag definitivt att du kan gå och se Striden vid Rohan. Du tar inga större risker. Det här är, trots sina brister, klart sevärt.

”Sagan om Ringen: Striden vid Rohan” har biopremiär nu på fredag, den 13 december.