"Russian Doll" (säsong 1)
Imponerande "Russian Doll" förtjänar att ses om och om och om och om igen.
"Måndag hela veckan"-fenomenet från 1993, då med Bill Murray i huvudrollen som en meteorolog tvingad att leva om samma dag om och om igen, har gjorts otaliga gånger på både film och tv de senaste 20 åren. Vissa bättre ("Edge of Tomorrow") än andra ("Naked"). "Russian Doll", med Natasha Lyonne i huvudrollen som födelsedagsbarnet Nadia, är den senaste tagningen på fenomenet – och det är tack och lov ett lyckat sådant.
Lyonne är mest känd för sin roll som fången Nicky Nichols i Orange is the New Black, en rollprestation stark nog att i sina bästa stunder landa henne en Emmynominering. I fängelseserien är hon däremot bara en av väldigt många delar av en större berättelse, till skillnad från nu i Russian Doll. Hon har tillsammans med Amy Poehler (Saturday Night Live) skapat den nya serien, som både är förvånansvärt djup och öppen för tolkning men även tar tillvara på alla hennes bästa sidor som skådespelerska.
Nadia fyller 36 år och står framför en spegel inne på toaletten, utanför har massor av folk samlats för att fira henne och supa sig redlösa. Den här spegeln kommer vi att återvända till, många gånger, under seriens fortsättning. Det som händer på andra sidan toalettdörren kommer däremot att leda oss fram till väldigt olika berättelser, som alltid slutar med att Nadia dör.
"Russian Doll" är av sina skapare kategoriserad som en komediserie, och hade vi varit tvungna att enbart se vilka "roliga" sätt som Lyonne och Poehler kunde hitta på för att ha ihjäl sin huvudrollsinnehavare i avsnitt efter avsnitt – så hade det har blivit en extremt tråkig serie ganska fort. Visst, det finns såklart några regelrätt roliga scener som får henne helt att undvika trappan i festhuset, men snart står det klart att det finns spännande emotionella lager att öppna upp kring Nadias förflutna. Liknelsen med "Russian Dolls", är med andra ord väldigt passande... hon får dessutom höra att hennes hår får henne att se ut som en docka (och hon är ryss) hela tiden.
Under den första halvan av säsongen rör vi oss mer i någon form av makaber komediserie, där Lyonne bitvis bjuder på en riktigt fin prestation som tillsammans gör serien sevärd. Men inte mer än "tre av fem"-sevärd. Tack vare halvtimmas-längden på avsnitten hinner man ta sig förbi dessa avsnitt snabbt, för seriens andra halva växlar upp tempot rejält och levererar några av årets bästa avsnitt hittills.
Det finns redan ett gäng "Russian Doll förklarad"-texter att ta hjälp av när du väl är klar med säsongen, för du måste verkligen se klart den här serien. Med tanke på den starka och ambitiösa avslutningen (framför allt de två sista avsnitten) där Lyonne fortsätter att leverera på topp, är det ingen tvekan om att Russian Doll förtjänar en stark fyra av fem i betyg.