Runaway Train (1985)

Eric Roberts bjuder på sitt livs skådespelarinsats när han spelar fången Buck som, tillsammans med sin kriminelle förebild Manny (Jon Voigt), flyr ifrån ett högsäkerhetsfängelse i Alaska. Väl ute på tundran finner de två fångarna en stor järnvägsstation för godståg. Efter att ha hoppat på ett av tågen tycks friheten vara dem nära men naturligtvis går inte allt som planerat.

Detta är en av världens bästa och mest underskattade actionfilmer. Uppbyggnaden i Runaway Train är fenomenal och filmens händelseförlopp känns precis inom ramen för att det ska vara realistiskt. Skådespeleriet känns oftast naturligt, sånär som på Voight som i vissa scener är väldigt dramatisk och har lagt till sig med en väldigt märklig dialekt. En av de starkaste insatserna i filmen görs av min store favorit John P. Ryan. Ryan spelar Ranken, den besatte fängelsechefen som avskyr Jon Voights karaktär till den grad att han överger fängelset för att själv leda jakten på de två förrymda fångarna. Den slutliga uppgörelsen är verkligen episk!

Karaktärerna i filmen är få, och det tycker jag om. Tåget kan nästan räknas som en karaktär i sig eftersom flera händelser som har med tåget att göra påverkar berättelsens framfart. Tåget ser dessutom otroligt mäktigt ut - som ett stort, mörkt monster som plöjer fram igenom det snöiga landskapet. Det ger intrycket av att vara en maskin i vildmarken som, bildligt talalt, spårat ur och börjat leva sitt eget liv. Se filmen för att förstå exakt vad jag menar!

Filmen bjuder dessutom på en av de coolaste mini-monologer jag någonsin hört. Efter att Buck och Manny har flytt uppstår en kaotisk stämning bland fångarna då de ska fira att deras medfångar lyckats göra bort den hatade fängelsechefen Ranken. När Ranken går förbi den långa raden med celler ropar någon ansiktslös fånge något nedvärderande om Rankens mamma, inifrån mörkret från sin fängelsecell. Ranken svarar: “Let me tell you where you assholes stand. Firs there’s God, then there’s the warden, then my guards, (här intensifieras musiken) then the dogs out there in the kennels, and finally, you. Pieces of human waste. No good to yourself, or anyone else.” Detta får tyst på hela fängelseavdelningen.

Sättet Manny byggs upp på, det vill säga som en Gud i ögonen på den yngre, oerfarne Buck, gör att han och Ranken känns likvärdiga. Det finns ett talesätt inom sportvärlden i USA som lyder “The unstoppable force meets the immovable object”. Detta passar otroligt bra in här. Är du trött på att se Steven Seagal spöa upp tjugo ninjor utan att ett hår lossnar från hans hästsvans är detta filmen som återigen visar att en actionfilm kan vara lika spännande som den bästa thrillern.

Bäst: Snygga actionscener och en konstant spänning.