Rättegången: Amsalem vs Amsalem (2015)
Med höga förväntningar satt jag bänkad på Folkets Bio i Göteborg inför en visning av det hyllade israeliska skilsmässodramat Rättegången: Amsalem vs Amsalem. En film som har väckt rabalder ända från Israel till hit.
Ända sedan hon för trettio år sedan äktade sin make Elisha (Abkarian), har Viviane (Elkabetz) ångrat sitt äktenskap. Paret har levt separat under en period och nu vill hon skiljas på riktigt. Han vägrar och så länge han inte fysiskt misshandlar henne eller försummar henne, så kan inte en skilsmässa äga rum utan makens tillstånd enligt israelisk lag. Det spelar ingen roll hur mycket de bråkar, hur mycket hon ber, hur förtvivlad hon är, Elisha kommer aldrig gå med på skilsmässa. De är förenade inför gud och så är det med den saken.
Tillsammans med sin advokat Carmel (Noy) inleder Viviane en rättsprocess med hopp om att domstolen ska döma till hennes förmån och på så sätt påverka hennes religiöse mans beslut. Problemet är att inte ens rätten har rätt att tvinga honom att gå med på skilsmässa. Vad som inleds är en lång och intensiv kamp om kvinnors rättigheter i en gravt patriarkal struktur.
Med fantastiskt skådespel och ett tätt manus lyckades det regisserande syskonparet Elkabetz få mitt filmälskarhjärta att dunka samtidigt som de stimulerade mina politiska nerver. Jag misstänker att syskonen delar min kärlek till Bergman. Med stilla kameror, sparsamma miljöer och med långa porträttbilder sätter de skådespelarna i centrum och närmast tvingar publiken att möta filmens komplicerade karaktärer på ett mycket passande sätt.
Samtidigt ska du inte tro att filmen är skoningslöst tung och teatralisk. Filmskaparna har elegant balanserat filmens allvar med avlastande humor och känslor av hopp. Effektivt slängs jag mellan att ha gråten i halsen och att skratta högt.
Rättegången: Amsalem vs Amsalem är en viktig film att se och jag hoppas att alla ni filmälskare och politiskt intresserade där ute unnar er en visning. Det känns fantastiskt roligt att allt fler och fler icke-engelskspråkiga utlandsproducerade filmer får utrymme på de svenska biograferna.