Roseanne (Säsong 1, Avsnitt 1-2)

Livet är sig likt hemma hos familjen Connor och ännu mer blir det när dottern Darlene flyttar hem igen efter att hon fått sparken. Med sig har hon sina barn, dottern Harris och sonen Mark. D.J. Connor har också en dotter och en fru som har utlandstjänst inom det militära. Äldsta dottern Becky Conner-Healy chockar alla när hon bestämmer sig för att vara surrogatmamma för att tjäna pengar. Och slutligen har vi moster Jackie Harris som i början av säsongen har en pågående fejd med sin syster Roseanne.

Premiären av Roseanne rivstartade verkligen säsongen och Variety rapporterar att otroliga 18,2 miljoner satte sig framför tv:n under timmen som de båda avsnitten sändes. Nystarten har varit kontroversiell då skaparna gick ut med att Roseanne bland annat skulle ha röstat på Donald Trump i presidentvalet. En aktualitet som förmodligen genererade lite extra intresse hos flera amerikanare. Andra ämnen som berörs är homosexualitet, arbetslöshet och surrogatmödraskap. Mest fokus läggs dock på att Darlenes son Mark klär sig i vad som normativt anses vara tjejkläder.

Intresset för serien är förståeligt och med dagens dominans av tv-serier är det inte konstigt att gamla artefakter dammas av och släpps i nya tappningar. Med det sagt är det däremot inte lika säkert att kvalitén upprätthålls. Roseanne blir tyvärr en avdankad relik med synsätt och delvis humor från en svunnen tid. Nödvändigtvis inte problematiskt, humorvärlden utvecklas konstant och gamla skämt måste kunna uppskattas i sin kontext. Men hur pass bra blir det verkligen när det produceras i vår samtid? Det känns som ett desperat försök att återerövra 80- och 90-talets situationskomik.

Tanken med att vara öppen och tolerant mot olikheter, Trump-väljare inkluderat, är tydlig. Vi är USA, alla är välkomna. Det känns nästan som att serien också är ett försök att ena ett åsiktssplittrat land under något som alla brukade älska? Roseanne må förr ha varit en representation av den amerikanska arbetarklassen och kanske kan fungera som tillfällig eskapism för den som vill drömma om "bättre tider". Denna nystart känns dock väldigt frånvarande från det riktiga samhället. Det hade känts mycket mer färskt och kul att försöka utveckla konceptet. Roseanne hade kunnat bli en form av Modern Family om bara tänket och viljan funnits. Men så är inte fallet och då lämnas vi med förlegad amerikansk arbetarklasshumor som knappt lockar till skratt.

Är du mer intresserad av serier bör du kolla in alla kommande tv-serier under 2018.