Richard Jewell (2019)

Richard Jewell (Paul Walter Hauser) är lite av en loserfigur. Han vill så gärna vara en del av rättsväsendet, men ingen tar honom på allvar. Det närmaste han kommer är att vara säkerhetsvakt. Men när Richard en dag, under sommar-OS i Atlanta 1996, upptäcker en bomb räddar han många liv och utropas till hjälte. Det varar dock inte länge innan själv pekas ut som huvudmisstänkt gärningsman och hela världen vänder sig mot honom. 

Detta är inte en film om jakten på en bombman. Detta är en kritisk film om hur myndigheter och media använder oetiska metoder i sitt arbete. Fallet med Richard Jewell kommer alltid att vara ihågkommet för hur illa individen kan behandlas av samhället. I Richard Jewell briljerar Sam Rockwell som Richards advokat Watson Bryant. Han slår tillbaka mot myndigheterna och FBI, som här representeras av sliskige Tom Shaw (Jon Hamm).

Äldre generationer minns nog Clint Eastwood som tuffingarnas tuffing i roller som Dirty Harry och Mannen utan namn. Jag tycker att han är en bättre regissör än skådespelare. Han har en enkel men samtidigt finstämd stil, och lägger fokus på starka karaktärsporträtt. Med Richard Jewell är den snart 90-årige Eastwood i toppform.

Paul Walter Hauser, som också var riktigt bra som en patologisk lögnare i I, Tonya, är lysande i huvudrollen. Richard vill så gärna hjälpa till, men gör det bara värre för sig själv. Han verkar rätt dum, rent ut sagt. Samtidigt är han en väldigt fin människa. Detta gör det lätt att heja på honom när han jagas av media och myndigheterna som försöker sätta dit honom. Med små nyanser får vi en bild av en man som är precis lika god som han verkar, men inte alls lika dum.

Kathy Bates fick en Oscarsnominering för rollen som mamman till Richard Jewell. Det förvånar mig att Sam Rockwell och Paul Walter Hauser inte fick några nomineringar. För de är alla så bra i denna film om häxjakten på den lilla människan, som söker upprättelse.