Recension: ”Red One” (2024) – så bra är julfilmen med Dwayne Johnson
Känner ingenting
Actionkomedin ”Red One” tar med oss ut på ett uppdrag för att rädda jultomten dagen för dopparedagen. En fabricerad studiofilm som inte lyckas väcka någon som helst känsla.
Jag gillar Dwayne Johnson och tycker att han är en de mer karismatiska actionskådisarna vi har, men hans val av filmprojekt fortsätter att vara undermåliga. De är nästan alltid för trygga och tråkiga. Actionpackade julfilmen Red One är nästa påkostade och ljumma mastodontprojekt i mängden för "The Rock".
I denna barnvänliga film som gjorts av Jumanji-regissören Jake Kasdan får vi en högoktanig agenthistoria där Johnson spelar Jultomtens handlingskraftige säkerhetsvakt Callum Drift. I hundratals år har de som duo jobbat flitigt med att dela ut presenter till världens barn på julafton. När vi lär känna dem ska de göra det en allra sista gång tillsammans, men då händer något som inte får hända... Jultomten (spelad av J.K. Simmons) blir kidnappad av en ond häxa som planerar att straffa de stygga barnen och ställa in julen. För att hitta Jultomtens förövare och rädda julen innan det är försent tar Callum hjälp av en prisjägare vid namn Jack O'Malley (Chris Evans).
”Red One” är en urfånig film med kass CGI
Det är sällsynt med bra julfilmer, men då och då händer det att det kommer en Bad Santa eller Violent Night som hittar rätt idé och ton. Årets största försök att ge oss nästa julfavorit, Red One, är ett deppigt misslyckande. Deppigt för alla pengar som gått till spillo – det måste ha ha kostat hundratals miljoner kronor bara att sätta ihop rollistan. Sen är den inte det minsta underhållande eller fängslande. Inte ens actionscenerna är bra, förutom möjligen en enstaka där Callum och Jack gör upp med ett gäng aggressiva snögubbar.
Om du inte listat ut det ännu, är Red One en urfånig film. Den är inte bara en överambitiös modern tappning på den typiska "rädda julen"-berättelsen, den blandar även in högteknologi med det mytologiska och övernaturliga i ett trött hopkok. Nog finns här mer än tillräckligt för att motivera ett äventyr på biodukarna, men vad gör det när kladdar ner sig själv med korkade idéer och ofta skitful CGI?
"Red One" är ett överambitiöst projekt med en speltid som sträcker sig över två timmar. Vad har jag fått ut av all denna tid? Inte ett skvatt. Inte ett enda skratt, inte en enda känsla av spänning. Det enda jag känner är ångesten över att behöva gå igenom filmen på nytt för att skriva om den.