Recension: Women Talking (2022)

Kvinnorna i ett religiöst samhälle har fått nog. Efter att ha drogats och våldtagits av män i området har de fått höra att blåmärken och blodet mellan benen orsakats av demoner. Men när kvinnorna tagit en man på bar gärning i det isolerade samhället bestämmer de sig för att göra något. Vissa vill fly, andra vill stanna och slåss och några vill inte göra något utan fortsätta som vanligt. Efter en omröstning står det klart att alternativen stanna och slåss eller fly har fått absolut flest röster.

För att komma överens om nästa steg samlas en grupp kvinnor i olika åldrar på ett höloft för att diskutera fram en lösning. Det blir en långdragen och känslosam diskussion där kvinnorna tillsammans med den vänliga läraren August listar för- och nackdelar med de olika alternativen. Men de har inte allt tid i världen att komma fram till ett beslut – snart kommer nämligen männen tillbaka efter att ha hämtat mannen som gripits för övergreppen.

Hjärtskärande post metoo-drama

Att "Women Talking" bland annat nominerats till två Oscars är inget annat än en självklarhet. Om den kommer att vinna är en annan diskussion. Skulle den inte göra det är det inte hela världen. Sarah Polleys drama är nämligen så mycket mer än bara en film i mängden. Det är en berättelse om patriarkatet, kvinnors utsatthet, att göra världen till sin egen och ett vittnesmål från metoo-eran. Denna historia, baserad på Miriam Toews roman med samma namn, lämnar ingen oberörd och är inte som något annat som görs nu för tiden. En film som man kommer att prata länge om i skolor och historieböcker.

En stor del av filmen utspelar sig på ett höloft. Med det sagt blir det aldrig tröttsamt att vara kvar där. Den elektriska stämningen, manuset och otroliga skådespelarinsatser får en snarare att inte vilja lämna det smutsiga loftet. Parallellerna till 12 edsvurna män är inte allt för långdragna, även om en del saker skiljer sig. Den största skillnaden att kvinnorna tvingas bestämma över sin egen framtid genom diskussionen. En diskussion som rör upp känslor, både hos kvinnorna på loftet och tittaren. Både tårar och ett par skratt, när det är som absolut mörkast.

I stort sett felfritt manus

Att kvinnornas diskussion drar upp så starka känslor är till stor del tack vare en felfri ensemble. Samtliga skådespelare presterar verkligen på sin absolut högsta nivå. Att bara nämna enstaka skådespelare känns därför fel. Alla är verkligen lika talangfulla, så även medproducenten Frances McDormand som har en liten roll i filmen. Förutom skådespelarinsatserna är även det starka manuset en starkt bidragande faktor till filmens storhet. Även om det ibland kan bli lite övertydligt om hur män och kvinnor är så är det ett i stort sett felfritt manus.

Från första till sista bildruta bjuds vi på utsökta bilder, vissa mer brutala och blodiga än andra. Även om vi aldrig får se de faktiska övergreppen så får tillbakablickarna  kvinnorna har när de vaknat upp i sina sängar magen att vända sig. Dessutom är användningen av färger, eller snarare, bristen av färger väldigt snygg tillsammans med genomgående fint ljus. Med andra ord mycket fina bilder till en mörk berättelse med en hel del ljus. 

"Women Talking" finns nu att se på landets biografer.