Till min dotter (2019)
Smärtsam skildring av krigets helvete.
Under några års tid dokumenterade en ung syrisk kvinna livet i Aleppo – från upproret mot Assad till staden stod i ruiner. "Till min dotter" är kanske 2000-talets viktigaste film.
Den Oscarsnominerade dokumentären "Till min dotter" har nu kommit till Sverige. Under 100 omtumlande minuter får vi en rå inblick i det helvete som drabbat Aleppo under 2010-talet. Detta är en film som alla borde se – men när åldern är inne.
Filmen består av handfilmat material den unga syriska kvinnan Waad Al-Kateab spelat in sedan universitetsupproren 2011 fram till slutet av belägringen av Aleppo 2016. Waad Al-Kateab agerar även filmens berättare och vi får snabbt veta att hela filmen är lika delar en kärleksförklaring som en ursäkt till hennes dotter Sama. Hon hoppas att hon kan förlåta henne för att ha fött henne i en värld präglad av krig och våld.
Ruinerna kommer till liv.
De flesta av oss har sett de skrämmande bilderna av "spökstaden" Aleppo, där allt står i ruiner och ekar av den totalförstörelse som drabbade vissa städer under Andra världskriget. I sanslöst modiga Waad Al-Kateabs bildmaterial kommer spökstaden till liv. Dels genom överlevarna, som trots IS, Assads och Rysslands räder, vägrar låta hoppets fackla slockna. Dels genom effekterna av de dödsarméer som sveper genom städerna.
Mitt under ett samtal sprängs väggarna bort. På öppen gata ligger liken av torterade och avrättade, förmodade, regeringskritiker. Från övervakningskameror inomhus ser vi det fullproppade sjukhuset, där Waads make Hamza jobbar på, sprängas till bitar. Just den kvällen var varken Waad eller Hamza där. Fast beslutna om att göra det rätta, öppnar de ett nytt hemmabyggt sjukhus. Där görs det under 20 dagar hundratals allvarliga operationer och närmare 7 000 skadade behandlas.
Trots all misär finns fortfarande en gemenskap och en kämparglöd omöjlig att förstå. Hur kan dessa människor hålla modet uppe under dessa omständigheter?
"Till min dotter" kan mycket väl vara 2000-talets viktigaste film. Aldrig någonsin har jag sett något så naket och ärligt. Detta är inte film. Detta är människors liv. Alla som fortfarande undrar varför svenska folket var tvungna att "öppna sina hjärtan" hittar svaret på den frågan här.
MER LÄSNING:
"The Deminer" – Med avbitartång desarmerar Fakhir Berwari minor i Irak
"City of Ghosts" – Om IS terror i Raqqa
"They Shall Not Grow Old" – Mästerlig krigsdokumentär av Peter Jackson