Recension: The Watchers (2024) – usel debut av Shyamalans dotter

Med den övernaturliga rysaren "The Watchers" gör M. Night Shyamalans dotter Ishana sin efterlängtade debut som långfilmsregissör. Hon har dessutom varit med och skrivit manuset, och mycket går ju att känna igen från pappans så hårt definierade stil. Inte minst hur det bygg upp ett stort mysterium som hittar vägar för att på något sätt bli ännu större, och ambitionen om att golva oss med en och annan twist finns även den där. Problemet är bara det att Ishana är långt ifrån lika bra som M. Night var i hennes ålder – snarare håller hon samma nivå som hans kalkonräd mellan The Village och The Visit. The Watchers är hopplöst ambitiös, urbota tråkig och bjuder på mer soggig CGI än vad trodde var möjligt år 2024. 

I filmen följer vi en ung kvinna som vid namn Mina som går vilse någonstans långt inne i den irländska skogen. Något farligt verkar finnas därute, men innan hon får veta vad så hittar hon en betongbyggnad där en grupp främlingar tagit skydd. Mycket riktigt för hon förklarat för sig att det finns en mystisk och högst farlig närvaro i skogen som kommer fram när det blir mörkt. När Mina förstår att hon är fast erbjuds hon hjälp och guidning genom den nya tillvaron, men bestämmer sig snart för att försöka fly därifrån. Kan hon verkligen komma undan det öde som väntar när "The Watchers" har span på en?

"Överväger att för första gången som kritiker lämna salongen"

Inledningsvis känns det som att ”The Watchers” har något bra på gång. Den lurar in oss i en hyfsat skrämmande folksaga och lyckas få till en och annan spännande scen. Ingenting att klaga på – förutom en casting med biroller som lämnar en del i övrigt att önska. Men ganska snart börjar den kännas som en ”klassisk Shyamalan” där manuset tar i för mycket. Det räcker inte med att hålla sig till ett klassiskt mysterium – det måste utvecklas till något större och mer svårbegripligt. Här är det lätt hänt att falla på sitt eget svärd.

I The Watchers sätter man upp en helt ny värld och logik att förhålla sig till, och det är inte sällan som den känns bristfällig. Man vill också få till en vältande final där mysteriet faller på plats, men förklaringen bakom de varelser som kallas för ”Watchers” saknar någon djupare förklaring som gör den intressant. Under uppgörelsen går den logik som filmen satt upp sönder så pass mycket att jag överväger att för första gången som kritiker lämna salongen. 

Det jag däremot kan berömma ”The Watchers” för är att det faktiskt finns en stor skaparglädje som lyser genom bioduken. Ishana Shyamalan vill väldigt mycket. Men den här gången håller det inte. ”The Watchers” har svensk biopremiär i dag, den 7 juni, men jag kan inte rekommendera någon att gå och se den.