Recension: The Room Next Door (2024) – Pedro Almodóvar gör en Bergman
Den spanske mästarens första engelskspråkiga långfilm
På fredag är det premiär för "The Room Next Door", som är Oscarsbelönade Pedro Almodóvars tjugofjärde långfilm. Filmtopps Eric Diedrichs recenserar.
Som många andra filmälskare är jag alltid spänd på att se vad Pedro Almodóvar hittar på. Den spanske auteuren växlar friskt mellan "Hitchcocksk" spänning i sina mystiska thrillers, flamboyant galenskap och hysteri i sina komedier och själsliga diskussioner i sina stillsamma dramer om livet och döden. Hans första engelskspråkiga film The Room Next Door, faller helt klart in i den sistnämnda kategorin. Detta är nämligen en film om just liv och död.
Vill ha sin vän hos sig när hon tar livet av sig
Författaren Ingrid (Julianne Moore) och krigskorrespondenten Martha (Tilda Swinton) är goda vänner som inte har träffats på några år. När Ingrid får veta att Martha vårdas för långt gående cancer, överraskar hon henne på sjukhuset. Det blir ett långt samtal om livet och med döden som fond, blir kanske deras vänskap mer levande än någonsin.
En dag ber Martha henne om en tjänst. Att de reser till en avskild, vacker plats och att hennes vän är i rummet intill henne när hon begår självmord.
Tydliga blinkningar till Ingmar Bergman
Det är svårt att inte tänka på Ingmar Bergman när man ser The Room Next Door, till och med filmaffischen är en tydlig homage till Persona (1966). Sedan har vi då två kvinnor, en sjuk och en som mer eller mindre agerar vårdare, vars relationsdynamik prövas i en stuga. Swintons karaktärsnamn för givetvis tankarna till "Bergmanskådespelerskan" Ingrid Thulin, men tycks snarare vara en blinkning till Ingrid Bergman. I en scen besöker nämligen Ingrid och Martha en biograf för att se Resa till Italien (1954), som Ingrid Bergman gjorde med sin dåvarande make Robert Rossellini.
Ibland, när så pass unika regissörer som Pedro Almodóvar gör film på ett annat språk än sitt modersmål, blir resultatet lite märkligt, som om magin försvinner i någon sorts atmosfärisk översättning. I början är det också svårt att ta till sig The Room Next Door av just denna anledning. Trots att Tilda Swinton och Julianne Moore är utmärkta skådespelare, låter allt de säger tomt. Men när de väl kommer iväg på sin "semester" kommer Almodóvars magi tillbaka. Skådespelerskorna hamnar i sitt rätta esse och jag blir som förtrollad.
Ger nytt liv åt det bekanta
Nu kanske det låter som att The Room Next Door är en fullständig Ingmar Bergman-pastich, men det är det inte. Filmen andas Almodóvar och regissören använder sig av kamerarörelser och dramaturgiska vändningar som IB aldrig skulle få för sig att leka med. I Almodóvars händer blir istället det bekanta pånyttfött.
"The Room Next Door" har svensk biopremiär den 25 oktober.