Recension: The Menu (2022)
Skräcksatir för foodien
Gör dig redo för att sätta en kulinarisk måltid i vrångstrupen. Filmtopps Eric Diedrichs har sett Mark Mylods omtalade "fine dining"-satir.
De senaste åren har vi sett en explosion av ökat intresse för matlyx. Med alla champagnebarer, Michelinstjärnor, lokala bryggerier och sushihak där kockar filear exotiska fiskar framför ögonen på sina kunder har "fine dining" blivit vardagsmat. Herregud, jag vet en handfull vinbarer bara här i Göteborg som skyltar med sina generösa erbjudanden på ostron.
Men det är inte alla som ser den ökade tillgången med bida ögon. Stjärnkocken Slowik (Ralph Fiennes) anser istället att vårt glufsande urvattnar hela hans konstverk – även om han själv inte behöver bevittna det. För kvällens gäster på den avskilda ön där hans restaurang är belägen serveras en annorlunda meny kryddad med blod, svett och tårar. Ett mästerverk för historieböckerna.
Kulinariska överdriften efter den andra
För att få äta på Slowiks restaurang gäller det att hosta upp en halv månadslön, men det är inga större bekymmer för de som är på plats – en avdankad actionskådis, en grupp framgångsrika företagare, en matkritiker och foodien Tyler (Nicholas Hoult) som har sällskap av Margot (Anya Taylor-Joy).
Tyler och Margot får väl någonstans ses som filmens huvudrollsinnehavare, men som det ska vara i den här typen av historia är det maten och framförallt vad den representerar som står i centrum. Prydligt dukas den ena kulinariska överdriften fram efter den andra ackompanjerat av en alltid lika teatral anekdot från köksmästare Slowik.
Köksmästaren handklapp agerar jump scare
Satiren är långt ifrån subtil, som när restaurangens lyxiga brödrätt serveras med några mikroskopiska duttade tillbehör men inget bröd, "han har alltid adresserat klasskillnader" säger matkritiken. Det är aldrig mer spetsfundigt än så och inte heller roligare, tyvärr. Jag skulle till och med vilja beskriva sluttwisten som rakt av korkad. Sedan har vi hela motsägelsen i att Slowik vill vara en folkets man, samtidigt som han skyr det ökade intresset för avancerad matlagning – sett till hur pragmatisk han är går det inte ihop.
Samtidigt är resan dit så pass välspelad och snygg att det är värt att spendera drygt 100 minuter i Mark Mylods mardrömskök. Anya Taylor-Joy är lika självklar som vanligt, liksom Ralph Fiennes vars bestämda handklapp inför varje maträtt är det närmaste vi kommer jump scares. Men bäst är förvånande nog Nicholas Hoult, som jag sällan kommit överens med. Han spelar sin löjliga karaktär med total övertygelse och ansvarar både filmens grymmaste och roligaste stunder.
The Menu finns nu att se på svenska biografer. Den som är sugen på en riktig satirfest gör rätt i att göra en dubbelkväll med både The Menu och Ruben Östlunds bättre film, "Triangle of Sadness".