The Conjuring: The Devil Made Me Do It

"Djävulen fick mig att göra det" var just det inledande försvaret som Arne Cheyenne använde i domstol 1981 i Connecticut efter att ha mördat sin hyresvärd med en kniv, på vilket han greps av polisen. Cheyennes fall - som är vad vår skräckfilm utgår från - är helt unikt i rättslig historia då Cheyenne är den första att någonsin hävda sin oskuld genom att påvisa att han varit besatt av en demon under brottet. Lucifer, Satan, Diabolos - Djävulen fick honom att göra det.

MER LÄSNING: The Conjuring 4 – detta vet vi!

Den åtalade Cheynne riskerar dödsstraff och för allmänheten, media och juryn låter hans försvar som ren och skär desperation, men fallet lockar givetvis Ed och Lorraine Warrens uppmärksamhet. De är övertygade om att Cheynne är oskyldig. För att bevisa detta behöver Warrens hitta kraften som har tagit kontroll över Cheynne. Någon eller några håller på att väcka mörka krafter från andra sidan och till sin hjälp söker Ed och Lorraine upp en pensionerad präst med erfarenhet av det ockulta och exorcism.

Mer av en deckare.

The Conjuring-filmerna är i mångt och mycket klassiker, de har blivit för min generation vad Halloween-filmerna var för 80-talets skräcksugna publik. De var ju Conjuring-filmerna som gällde när man under grundskolan skulle ha filmkväll en mörk fredag i november - En DVD, två påsar ostbågar, tre liter Coca Cola och tre livrädd grabbar som skulle spela tuffa.

MER LÄSNING: Vi listar de bästa skräckfilmerna!

The Devil Made Me Do It skiljer sig stark i jämförelse med föregången The Cures of La Llorona eller spinoffen Annabelle. Här utmärker sig istället ett fokus på utredningen kring ett mord, den polisiära närvaron är stark i filmen, likväl den rättsliga processen och problematiken kring huruvida bevis från det ockulta håller i en domstol. Jag kan tycka att vi ibland befinner oss i en snutfilm, jag hade även velat bli serverade mer tung skräck med jump-scares och längre scener. Vad som även utmärker sig är att vår antagonist faktiskt är en fullt levande människa, snarare än en demon eller djävulen själv - en spännande och ny touch, men en sådan som för filmen i samma riktning som en deckare snarare än en skräck.

Trots viss besvikelse så vill jag inteatt  det här under några omständigheterna blir den sista filmen i serien. För ett sådant värv behövs ett mer propert och episkt avslut för en filmserie som trots allt fungerar.

För mer läsning, scrolla vidare! Eller spana in vår lista med nya skräckserier – men bara om du vågar!