Recension: Strange Darling (2024) – seriemördarfilmen tar ut svängarna
En skräckthriller som överraskar
Nu kommer hyllade skräckthrillern ”Strange Darling” till landets biografer. Filmtopps Eric Diedrichs recenserar.
Det har varit ett rätt duktigt år för skräckgenren med många storfilmer att ta del av, givetvis av blandad kvalitet. Som bottenmärket Salem's Lot på Max eller sköna Immaculate eller årets skräck-höjdpunkt The Substance.
Seriemördarfilmen Strange Darling är kanske inte lika bra som Demi Moores boody horror-satir, men den är tveklöst överlägsen överskattade Longlegs – seriemördarfilmen med en sorts voodoo-Nicolas Cage och tusen plot holes i centrum – och är en av årets stora höjdpunkter för skräckälskaren.
”Strange Darling” gynnas av så låg förkunskap som möjligt
Allt börjar med en kvinna som springer över en äng, jagad. Mannen hon flyr ifrån är fast besluten om att mörda henne. Hur ska det gå? I fem olika och kronologiskt mixade kapitel, får vi se vad som har lett fram till den våldsamma jakten och vad som komma skall. Det är ett ganska utnött berättarmedel, men som här fungerar förvånansvärt effektivt. Främst eftersom hoppandet i tidslinjen öppnar upp för en och annan överraskning. Mer än så vill jag däremot inte säga, Strange Darling är en film som gynnas av så låg förkunskap som möjligt.
I huvudrollerna ser vi Willa Fitzgerald, som nyligen var aktuell med Ethan Hawke-regisserade Wildcat, och Kyle Gallner, som slog igenom med Smile-filmerna. De gör bra ifrån sig och har fin kemi. Genom berättelsens gång växlar de mellan erotiskt laddad spänning, obekväm stämning, humoristisk stämning och jag-vill-döda-dig-för-allt-i-världen-stämning. Ganska sömlöst, dessutom.
En imponerande, smått pretentiös berättelse
Även tekniskt sett är Strange Darling lyckad, med läcker musik, ett välsvarvat manus av JT Mollner, som också är filmens regissör, och snyggt foto. Smått märkvärdigt står det redan i förtexterna att allt är plåtat i 35 millimeter, alltså riktig, analog film. Det säger kanske också lite vad det är för vibe på produktionen i stort och kan ses som en varningsflagga för de som har tröttnat på dagens många, smått pretentiösa skräckfilmer.
Någonstans slutresultatet som en blandning mellan Mandy (2018), Kill Bill (2003) och X (2022). Om det är filmer du gillar, då kommer du nog gillar Strange Darling med.
"Strange Darling" har svensk biopremiär den 13 december.