Recension: Spermageddon (2025) – “Plågsamt roligt dirty talk”

Hur hamnade vi här? En fråga som Spermageddon (2025) väcker ur flera bemärkelser. Filmen är regisserad av den norska duon Rasmus A. Sivertsen och Tommy Wirkola. Siversten har tidigare regisserat animerade barnfilmer som Kapten Sabeltand och den magiska diamanten (2019) och Wirkola är bland annat känd för att ha regisserat actionfilmen What Happend To Monday (2017).

Spermageddon handlar om spermien Simen, som bor i Jens pung. Simen ska ge sig ut på sitt livs största uppdrag – att befrukta det kvinnliga ägget – när det så kallade "spermageddon" sker, vilket är när Jens ejakulerar. Parallellt följer vi Jens som åker iväg till en sommarstuga tillsammans med sina kompisar en helg med ett gäng kompisar och blir direkt kär i Lisa. Tillsammans utforskar de varandras oskuld samtidigt som vi inuti dem följer spermiernas väg mot ägget. 

Under bältet humor som går hem

Filmen är animerad av Qvisten Animation och är tydligt inspirerad av tidigare filmer inom genren raunchy comedy, likt kultklassikern Sausage Party (2016). Animeringen fyller en tydlig och slagkraftig roll för att leverera humor, vilket man absolut har lyckats med när man skapar tonåringarna Jens (Hampus Nessvold) och Lisa (Nikita Uggla) och deras vänner. De alla ser helt perfekt bedrövliga, finniga och tafatta ut, vilket gör det extremt roligt bara av deras uppsyn som bara blir ännu roligare av det vulgära manuset. När Lisa och Jens ska ha sex med varandra för första gången är de båda så porrskadade och att deras dirty talk nästan blir så plågsamt roligt. Jens dubbas av Hampus Nessvold, som levererar briljant tafatt tonårsslang med målbrottsröst och stor avsaknad av social kompetens och bjuder på ett lite fräschare avbrott från de något halväckliga, men ack så fascinerande underlivshistorierna.

Spermiernas liv i Jens pung bildar sitt eget samhälle och humorn i dessa scener är verkligen skriven med en tydligt under-bältet-humor med klyschiga floskler och fraser som fått en sexuell omskrivning. Simen och hans vän Cumilla studerar vid “Knulliversitetet” och kämpar tillsammans för att nå ägget i Lisas livmoder. Det är en ganska substanslös historia om man bortser från läran om människans existens, vilket man egentligen inte gör så mycket med genom filmen. Däremot bjuder spermiesamhället förvånansvärt ofta på tillspetsade och roliga skämt om anatomi och sexuell lust.

Musikalnummer om Sagge

Spermageddons inåt- och utvändiga narrativ är väldigt likt hur de animerade Insidan ut-filmerna berättas, även om man hade önskat lite mer balans genom berättelsen. Jens och Lisa hade gärna fått ta mer plats då det ibland kan kännas lite seg-jobbat rent dramaturgiskt att följa spermierna irra inne i det de tror är Lisas livmoder. Det skulle också kunna göra att filmen väver in sina korta musikalnummer – som absolut har en liten ambition att kampanja för att bli virala memer – smidigare, även om de är roliga och fyller en begriplig funktion av att intensifiera filmens snuskighet.

Trots att filmen snuskigt punsch-linear sig fram så lämnar den en med något slags budskap och lite av en fin skildring av avdramatiseringen av tonåringars första sex. Det blir lite som en utbildningsfilm inom sexuallära även om det känns som långt ifrån filmens initiala vision. Att normalisera sex- och samlevnad är något som Spermageddon lyckas med utan att det blir varken politiskt korrekt eller grova övertramp, vilket är en snygg bedrift av manusförfattarna där vi bland andra hittar en av filmens regissörer, Wirkola. 

"Spermageddon" har visserligen något av en lite vrickad substanslöshet i sin underton, men fyller ändå sin funktion som dum humor för vuxna. Ibland är det nästan så dumt att det faktiskt blir bra!

"Spermageddon" har biopremiär den 26 februari!