Recension: Sonic the Hedgehog 3 (2024) – fruktansvärd innan Jim Carrey kommer in

När den supersnabba igelkotten Sonic blixtrar fram på bioduken en tredje gång har han hittat rätt på flera fronter. Han har en familj och vänner som bryr sig om honom, och han tillåts att springa av sig sin energi ute i skogen utan att orsaka rabalder. Men som vi får lära oss redan som små kan frid på film bara vara så länge...

Supertrion bestående av Sonic, Knuckles och Tails blir snart varse om ett nytt skrämmande hot – en starkare och om möjligt ännu snabbare igelkott vid namn Shadow har uppenbarat sig, och hans agenda verkar vara att förgöra mänskligheten som han upplever har förrått honom. Trots sina superkrafter verkar Sonic och hans vänner chanslösa och måste därför slå ihop sig med den svurne fienden Dr. Robotnik. 

Får sanslöst lyft av Jim Carrey

Inledningsvis känns den tredje Sonic the Hedgehog-filmen mest som fabricerad dynga, med en samling karaktärer som är både störiga och larviga. Sonic som huvudkaraktär är fortfarande rätt ospännande. Han ägnar sig mest åt lek och dräpande kommentarer, och så händer det att han landar i stunder av allvar som gör att vi orkar stå med honom. Hans sidekicks Knuckles och Tails är ännu mindre intressanta, och Sonics mänskliga vänner spelade av James Marsden och Tika Sumpter känns mest som om de är skohornade in i berättelsen för att kunna ge Sonic ett och annat visdomsord om moral.

Mycket är fullständigt intetsägande med Sonic the Hedgehog 3 – tills dess att Jim Carrey kommer in och lyckligtvis får ta över showen. 62 år gammal lyser han med sin säregna fysiska komik – utan "att gå full retard” och ta fram sin störiga Ace Ventura-energi. Här får han också fler nyanser när Dr. Robotnik – ondskan själv – tvingas samarbeta med det goda Sonic-gänget för att tackla en gemensam fiende.

I filmen återförenas Robotnik dessutom med sin farfar (även han ett ondskefullt energi), och Carrey får då ta på sig en fatsuit för att spela dubbla roller. Det blir lika fantastiskt som vi kan förvänta oss av detta helt unika kreativa sinne. ”Double your villains, double your fun”, som Robotnik själv säger i filmen.

Måtte han välja mer värdiga projekt framöver 

Att Sonic-filmerna till stor del vilar på Jim Carreys prestation som Robotnik har länge varit uppenbart, men det blir än mer påtagligt här. Utan honom hade filmen till stora delar varit usel. Med tiden tar sig dock även de scener där han inte medverkar, och vi bjuds på en oväntat stark final där alla karaktärer fungerar tillsammans.

En kvart in sitter jag och lider i biosalongen med betygsettan redo. När jag kliver ut är den förvandlad till en mirakulös trea, och det har jag en briljant Jim Carrey att tacka för. Han verkar ha en stark kärlek till Sonic-filmerna, och jag har ingen aning om varför. Måtte han välja framtida projekt med större omsorg och som är mer värdiga av hans talang.

”Sonic the Hedgehog 3” har svensk biopremiär den 25 december.