Sommaren 85 (2020)

Det är en på många sätt häpnadsväckande liten serie som SVT har skapat med "Sommaren 85". Jag är själv nittiotalist och kan förstås inte veta exakt hur det var att leva på 80-talet, men får man tro mina föräldrar så tycks allt ha varit i ett konstant gyllene skimmer där allting var möjligt. Lite så känns det förstås när vi kastas in i SVT:s nya satsning Sommaren 85, med bland andra Morgan Alling och Emma Broomé.

För det är ett direkt mysigt anslag som möter oss och jag blir genast nostalgisk med varma känslor i kroppen när orten Braxinge introduceras för mig. Om det är för att jag trots min ålder hört min beskärda del av både Noice och Gyllene Tider, eller om Stranger Things fortfarande skapar svallvågor i mitt undermedvetna kan jag inte svara på, men plötsligt står karaktärerna där inför mig som om jag känt dem sedan länge.

Varmast blir jag av karaktären Barbo, spelad av fantastiska Lotta Tejle som jag kommit att älska efter ohälsosamt många omtittar av Smala Sussie. Hon gör sig förstås briljant i rollen som mormor och är riktigt bekväm i kläderna när det kommer till roller som dessa, med sin fantastiska dialekt. Mamma Åsa (Emma Broomé) och dottern Lena (Elina Slåtterman) är dock inte lika begeistrade. Seriens inledning går i mångt och mycket ut på att följa Lenas drömmar om att språkresan till England ska bli av samtidigt som mamma Åsa jobbar dygnet runt för att få ihop pengarna. Barbo lånar gärna ut, men det mottages aldrig särskilt bra då hon har en historia av att missbruka sitt maktövertag.

Att hitta feltryckta porrtidningar i en container för vidareförsäljning till ortens pubertala tonåringar blir dottern Lenas största chans, samtidigt som Åsa drömmer om en resa till Korfu och blir bekant med Braxinges enda homosexuella man – vilket inte är uppskattat av ortens övriga invånare. Barbo har dessutom fullt upp med att ordna ihop det som ska sätta Braxinge på kartan en gång för alla – en stor korvfestival. Allt till en fond av ett både romantiskt och kritiskt skimmer med Magnus Uggla, Boforsaffären och annat för 80-talsälskaren att fullkomligt vältra sig i.

"Sommaren 85" träffar rätt för det allra mesta. Styrkan SVT-serien har i att få oss starkt involverade i dessa, på många sätt, ganska småskaliga liv, som samtidigt drömmer om någonting större, kan aldrig underskattas och man lyckas hela tiden vandra rätt i en balansgång där man å ena sidan kan skratta lite åt alla missöden men å andra sidan bli rejält upprörd. Det sistnämnda blossar upp rejält när frågan om hur homosexualitet kunde och fortfarande kan behandlas i vissa grupper aktualiseras.

Men humorn finns också alltid där runt hörnet och lyckas många gånger med konsten att få mig att dra på smilbanden. Då och då kan Sommaren 85 till och med att få in en replik eller en scen som hade kunnat tävla med de skrattanfall jag kan få när Ulf Malmros når sina högsta höjder. Som exempelvis när vi får stifta bekantskap med den solariebrända och livsglada Juanita, som driver ortens solarium – Juanitas solgrotta – och lever sitt bästa liv i en svallande romans med en karl som inte riktigt köper det där med att public display of affection skulle vara problematiskt.

Serien är och nosar på nästa betygssteg, men lyckas dock inte riktigt nå dit. För trots att jag verkligen känner med de karaktärer som jag fått följa och skådespeleriet för det mesta är habilt, så kan jag inte skaka av mig känslan av att jag personligen hade blivit än mer engagerad om serien valt något mer eggande intriger, som fått mig att inte kunna vänta till nästa avsnitt. Den känslan har jag inte just nu, men jag kan tro att den som varit med och upplevt 80-talet kommer att få en så gigantisk nostalgibomb att det är fullkomligt ovidkommande.

För fler recensioner --> Scrolla vidare! Spana också in vår lista med de bästa serierna på SVT Play!