Recension: Operation Fortune: Ruse de Guerre (2023)

Jag blir inte riktigt klok på Guy Ritchie. Brittens smattrande genombrott, Lock, Stock and Two Smoking Barrells (1998), gjorde honom synonym med fräcka brittiska gangster-rökare och Snatch (2000) var en stilistisk käftsmäll som jag vet hade en betydande roll i många yngre snubbars pubertet. Att Ritchie har en alldeles säregen stil, såväl vid ritblocket som bakom kameran, kan nog ingen förneka. Dock gick övergången från råbarkad britt-krim till Hollywood ganska skakigt. Faktum är att britten vid ett flertal tillfällen satt sin stilistiska cocktail på tvären och liknar, i sina sämsta stunder, en parodi på sig själv. Tack och lov bjuds vi på en ganska nedtonad regissör i stabila Operation Fortune: Ruse de Guerre, Ritchies senaste alster.

Operation Fortune är svaret på frågan om hur skulle en Mission Impossible-film se ut med Ritchie bakom rodret. Rappt, tufft och lite skoj, såklart. Karln har tagit sig an genren förr, i den ytterst mediokra Man from U.N.C.L.E. (2015), men den här gången har han sin trogne Jason Statham med sig. Operation Fortune markerar duons femte samarbete och en del andra bekanta ansikten från Ritchies filmiska eskapader skymtar förbi. Det är mycket som känns bekant i spionkomedin - men samtidigt tryggt och kompetent. 

Jason Statham som råbarkad agent

Men innan jag djupdyker vidare med mina åsikter så vill jag, i grova drag, förklara spion-komedin övergripande intrig. Statham iklär sig rollen som råbarkade agenten Orson Fortune. Fortune tar sig an de lite mer brutala uppdrag som staten behöver ta itu med och hans rebelliska rykte skickar kalla kårar längst alla officiella kanaler - inte minst eftersom han älskar att ruinera sin enhet på snordyra årgångsviner, lyxiga semestrar och diverse handgemäng. Den här gången är det det topphemliga vapnet "The Handle" som blivit stulet och Orson får i uppdrag att omedelbart ta tillbaka det till sin ägare. Fortune bjuds på förstärkning av IT-snillet Sarah Fidel (Aubrey Plaza) och filmstjärnan Danny Franscenco (Josh Hartnett) för att infiltrera den diaboliska vapenhandlaren Greg Simmonds (Hugh Grant) för att få tag på den topphemliga dyrgripen.

Ritchies karriär har som sagt stött på en del farthinder, men faktum är att jag gillade The Gentlemen (2019) och blev nästintill golvad av Wrath of Man (2021). Det är med stor glädje jag kan utropa att Ritchies goda form håller i sig - Operation Fortune gör precis vad den ska. Regissören håller ett vansinnigt tempo och spion-intrigerna är i ständig rörelse. Tack och lov är inte heller det visuella berättandet sönder-stiliserat utan håller sig, med Ritchie-mått mätt, ganska återhållsamt och "straight to the point". Operation Fortune är en konventionell, men kompetent och vansinnigt fartfull spion-rulle, helt enkelt.

Operation Fortune bjuder på ordentligt med "oumpf"

Jag vill även rikta en särskild eloge till Ritchies actionscener. Knogmackorna är laddade ordentligt med "oumpf" och slagsmålskoreografin är tajt regisserad. Vi bjuds på old-school stunts, explosioner och våldsamma drabbningar som, tillsammans med den i övrigt lättsamma tonen, ger Operation Fortune lite egen identitet. En nedtonad version av filmen hade försvunnit i myllret av liknande spion-rullar.  

Även skådespeleriet håller hög klass där i synnerhet Aubrey Plaza landar en hel del av sina komiska repliker. Hugh Grant håller fanan högt som slemmig vapenhandlare och balanserar hotfullhet och torr komik på ett föredömligt vis. Statham är i vanlig ordning typcastad som sig själv, en dryg och tuff britt med våldskapital, vilket han bemästrar. Statham håller sig till det han kan, men lite mer risktagande hade verkligen varit välkommet.

Operation Fortune: Ruse de Guerre är en lättillgänglig och konventionell spion-rulle som engagerar för stunden, men som tack vare extra tajt regisserad action lyfter lite extra. Är du väl bevandrad i genren kommer du inte bjudas på någon kioskvältare, eller för den delen bli uttråkad, utan antagligen sitta och småle med jämna mellanrum precis som undertecknad.

Operation Fortune: Ruse de Guerre finns nu att se på landets biografer.