Nelly & Nadine (2022)
Fascinerande berättelse om osannolik kärlek
Ett imponerande grävarbete lägger grunden för en dokumentärfilm som skildrar den osannolika kärleksberättelsen om två kvinnor som förälskade sig i Ravensbrücks koncentrationsläger 1944. Utifrån arkivmaterial och ögonvittnen intresserar Magnus Gertten sig återigen för den sortens historia som många gånger går förlorad.
Sverige, april 1945. Överlevare som räddats från nazisterna koncentrationsläger anländer med de vita bussarna till hamnen i Malmö. Röda korsets räddningsaktion fångas på bild, men bland de hundratals överlevare som räddats intresserar sig kameran för ett av alla de svartvita ansiktena - en kvinnas. Vem är hon? Vad tänker hon på? Vad är hennes historia?
Hon är Nadine Hwang, född i Madrid 1902. Hennes mor var belgare och hennes far var kinesisk ambassadör i Spanien. Efter juridikstudier och utbildning vid en katolsk skola i Beijing flyttade Nadine 1933 till Frankrike. Väl i Paris blev hon societetsdam som rörde sig i kulturella kretsar och som tillsammans med andra lesbiska intellektuella - däribland den litterära pionjären Natalie Clifford Barney - så småningom blev en del av Académie de femme. Ett intellektuellt sällskap och ett trotsigt svar på Académie française (Frankrikes motsvarighet till Svenska Akademin) som fram till 1980 enbart accepterade manliga medlemmar. I maj 1944 deporterades hon till koncentrationslägret Ravensbrück, där på julafton samma år mötte hon sångerskan Nelly Mousset-Vos.
Kärleksförhållandet mellan Nadine och Nelly var en under många år en hemlighet, även för deras familjemedlemmar. Vi får möta Nellys barnbarn Sylvie Biachi, som i dag bor i ett hus ute på franska landsbygden tillsammans med sin make. Hon har tidigare hyst blandade känslor kring att rota i sin mormors förflutna, men beslutar nu om att för första gången intressera sig för saken. Brev, vykort och anteckningar på ett vinylomslag ger vittnesmål om de fruktansvärda grymheterna i koncentrationslägren. Men de opublicerade anteckningarna berättar också hur drömmar om champagne, rysk kaviar, sång och kärleken för Nadine blev drivkraften för att överleva.
Nelly och Nadine separerads när Nelly förflyttades till Mauthausen, men återförenas någon gång mellan 1946-47. De bosätter sig i Caracas, Venezuela. I staden blir middagar och vänner en stor del av Nadine och Nellys liv, men fortfarande tvingas de kära leva ett dubbelliv.
Dokumentärfilmen är den tredje i Magnus Gerttens trilogi om förintelseöverlevare med Hoppets hamn och Every Face Has a Name som de två föregångarna.
Av alla trettiofem filmer som visas på Hagabion och Bio Capitol under Way Out West hade jag turen att få se Nelly & Nadine. Ett storartat arkivarbete fångar inte bara den vackra men svåra berättelsen om denna osannolika kärlek, utan leder även till osannolika, nästintill omöjliga, återseenden av människor vars vägar på olika sätt korsats under kriget i Europa. Det är ett privilegium att få bevittna. Magnus Gerttens vilja att finna svar och önskan om att få berätta vad hände med överlevarna som kom till hamnen i Malmö 1945 går inte att ta miste på. Så mycket av den här sortens historia är borta, men tillsammans med sina medarbetare ger Gertten Nelly & Nadine allt han har.