Recension: Mwuana - framför allt (2024) – naket om rapparens demoner

Sju år har gått sedan Robin "Mwuana" Nyström släppte sin bejublade debut Triller och uppföljaren skiner fortfarande med sin frånvaro.

Det är notoriskt svårt för artister att släppa ett andra album, särskilt om det första var framgångsrikt, och musikhistorien är fullproppad av "misslyckade" försök. Ett exempel som ligger nära till hands är britpopbandet The Stone Roses missförstådda The Second Comming, som trots att det faktiskt är väldigt bra, blev en flopp. På engelska kallas det för "The second album syndrome" och ju längre tiden går, desto större blir också pressen. I värsta fall hinner man till och med falla i glömska. 

Svårt att inte beröras

Regissören Martin Sandin och fotografen Viktor Annerstål har under tre år dokumenterat Mwuanas kamp – både i studion men också med sina egna demoner. Det finns en uppenbar slitning i artisten som frekvent pratar om sig själv som antingen Robin eller Mwuana. Detta i otaliga försök att kartlägga var den ena identiteten slutar och den andra börjar.

Precis som musiken är filmen oväntat rå och ärlig. Robin – eller är det Mwuana? – bryter ihop under en konsert, föraktar sitt eget material i studion och tampas med den publika bilden av sig själv som hård och orädd. Han har förändrats sedan sist men är rädd för att svika sina gamla fans. Det är svårt att inte beröras.

Ett nytt album blir det i alla fall och förmodligen redan nu i höst. Av det vi får höra i dokumentären låter det lovande. Förhoppningsvis dröjer det inte sju år nästa gång. 

"Mwuana - framför allt" kommer att sändas som K-special på SVT Play den 18 augusti. Missa inte det.