Recension: Mord i Venedig (2023)
En klassisk mysdeckare
Agatha Christies första bok om detektiven Hercule Poiriot kom 1920. Hundra år senare görs fortfarande hennes böcker till film. Läs recensionen för att höra vad Filmtopps Nine Selander tyckte om denna adaption.
Hercule Poirot är pensionerad och har inga vänner, bara folk som ser upp till honom och vill ha hans hjälp. Den enda som får kontakt med honom förutom hans livvakt är en gammal bekantskap, en deckarförfattare, som bjuder med honom till ett hus där en ung kvinna dött och där det nu ska utföras en seans. Det dröjer inte länge innan ett till dödsfall sker, polisen inte kan ta sig till huset på grund av ovädret och Hercule helt enkelt måste ta sig an fallet och klura ut vem mördaren är.
Klassisk historia i ny förpackning
Agatha Christie är en av de mest välkända pusseldeckarförfattarna. Hon har gjort historier med bra karaktärer, som alla har en hemlighet. Hon lyckas göra symmetriska berättelser där allting har en förklaring i slutet. Det är detta som gör att hennes historier tidlösa och alltid tycks landa hos både nya och gamla läsare och tittare.
Mord i Venedig bjuder på ett fall i klassisk Hercule Poirot-anda, med mord, några plot twists och ett stort avslöjande. Kenneth Branagh (som för övrigt har regisserat och producerat filmen) är tillbaka som Poirot och gör sig bra i rollen, även om ingen trumfar David Suchets rolltolkning i TV-serien Poirot, som gick mellan åren 1989-2013. Skådespelarfavoriterna Michelle Yeoh (Everything Everywhere All At Once) och Tina Fey (30 Rock, Mean Girls) är också en fröjd att titta på.
Mysrys utan wow-faktor
Det förvånar mig att denna film inte har premiär närmare Halloween eftersom den utspelar sig just på allhelgonadagen och är inspirerad av boken Halloween Party, men efter lite snabb research förstår jag att de har ändrat på en hel del i berättelsen.
I Mord i Venedig får vi se råttor, äpplen, masker och en seans – allting i mysbelysning. Allt detta och faktumet att filmen utspelar sig i ett spökhus i Venedig är bidragande faktorer till att detta är en fullbordad mysrysare.
Men en del av mig vill ha mer. Gärna en extra twist och snabbare vändningar i historien. Jag vill inte heller kunna gissa vem mördaren är för tidigt. Därför saknar filmen wow-faktor, men har desto större mys-faktor.
Mord i Venedig har svensk biopremiär 15 september.