Recension: MaXXXine (2024) – blodigt om porrstjärna i Hollywood

Maxine Minx har redan gjort sig ett namn i porrbranschen. Men hon har ögonen på något större. Hon vill inte bara bli ihågkommen som någon som har sex på film – hon vill bli en filmstjärna. När hon får chansen att visa vad hon kan på en audition till uppföljaren av en klassisk skräckfilm känner hon att steget mot målet är nära. Men kommer den kända och krävande regissören Elizabeth Bender (Elizabeth Debicki) verkligen vilja ha med en porrstjärna i sin film?

Samtidigt skakas Hollywood av en seriemördare som kallas för "The Night Stalker". En efter en i filmbranschen mördas och ingen känner sig säker. Men Maxine tänker inte skrämmas. Inte heller tänker hon låta sig stoppas av en envis privatdetektiv (Kevin Bacon), som vägrar släppa taget om Maxine. Hon ska minsann bli filmstjärna och ingen får stoppa henne. Men kommer seriemördaren att stoppa henne innan drömmen blir sann?

Mycket läckert 80-tal – men förutsägbar handling

Att detta är den sista filmen av en trilogi ska egentligen inte stoppa någon som vill se lite blod och gore – oavsett om man har sett de första två filmerna eller inte. Det går alldeles utmärkt att hänga med ändå. Kanske lite väl mycket då man nästan kan räkna ut hela filmen redan från början. Men bortsett från en rätt förutsägbar och småtunn handling knyter Ti West ihop sin X-trilogi på ett blodigt, underhållande och godkänt vis. 

Det är mycket tack vare filmens huvudrollsinnehavare Mia Goth som gör allt för att filmen inte ska fallera helt. Samtidigt är det något som skaver även med hennes insats och karaktär. Hon får ta plats och visa vilken duktig skådespelerska hon är, men inte fullt ut. Det får dock Kevin Bacon i sin förvånansvärt underhållande roll som småjobbig privatdetektiv. Men den som sett något av tidigare filmerna i trilogin (X och Pearl) vet att Goth har mycket mer att erbjuda.

Istället för en intressant handling och starka karaktärer verkar det som att det mesta fokuset i arbetet med filmen hamnat i looken. 80-talet är enormt påtagligt genom hela filmen genom musik, kläder, frisyrer och allt annat. Nästan till den grad att det snarare känns som en återblick till 80-talet där man då och då klippt in en film. Även blodet och goren är välgjort och lämnar inget splatter- eller arthousefan allt för besviken.

Även om"MaXXXine" på ytan är en mycket snygg film med läckra 80-talsreferenser, härligt blod och en hel del snygga bilder är det en besvikelse till handling. Under ytan bjuds vi tyvärr inte på någon större avslutning av X-serien när Ti West inte riktigt lyckas knyta ihop säcken ordentligt. Chansen kastas helt enkelt bort, trots flera duktiga skådespelare och läcker miljö.

"MaXXXine" har svensk biopremiär fredagen den 16 augusti.