Recension: LasseMajas Detektivbyrå – Maskoten som försvann

I recensionen av "LasseMajas Detektivbyrå – Skorpionens gåta" påpekade min kollega Axel Diedrichs det fina i att de senaste årens LasseMaja-filmer gett utrymme för debuterande regissörer. Josephine Bornebusch debuterade med Det första mysteriet (2018) och Moa Gammel fortsatte i hennes fotspår med Tågrånarens hemlighet (2020), innan Tina Mackic tog över stafettpinnen inför Skorpionens gåta (2022).

Med nya Maskoten som försvann bryts traditionen. Det är återigen Mackic som fått förtroendet att regissera, och även om jag tycker det är synd att den fina traditionen av regidebuter är bruten är det svårt att säga något annat än att Mackic är perfekt för uppdraget.

Regin, inte minst Mackic öga för minsta lilla detalj, är filmens främsta styrka och får den att kännas tillräckligt proffsig och välproducerad för att imponera på vilken barnfamilj som helst. Det är dock inte allt annat som är lika perfekt.

Ett måste för hela familjen

Tillbaka i Valleby laddar hela staden upp för Vallebyspelen – en tidigare årlig tävling som legat på is i 13 långa år efter att spelens maskot en ödesdiger tävlingsdag låstes in och glömdes bort i hallen. Nu har den bettinggalna Betty (Cecilia Forss) blåst in i staden och tagit invånarna med storm genom att erbjuda odds på allt och ingenting, och hon har dessutom återupplivat de älskade Vallebyspelen.

Inför spelen – en tävling i "Hela havet stormar" – skadas den ena deltagaren efter den andra. Lasse (Mario Mustafa) och Maja (Elma Säterhagen Lekander) inser snart att "olyckorna" är kopplade till maskoten som försvann för 13 år sedan. Nu måste de försöka stoppa spelen och gå till botten med maskotens försvinnande innan någon råkar illa ut på riktigt. Men mysterielösandet försvåras av att Maja blir intresserad av en ny, spännande och skinnjackebärande pojke i Valleby, och försummar både detektivarbetet och Lasse i processen.

"Maskoten som försvann" är ett underhållande äventyr som perfekt balanserar kuslig mystik och spänning med humor. Handlingen rör sig framåt med ett engagerande tempo från start till mål och ska hela familjen sen en film på bio tillsammans under hösten är LasseMajas Detektivbyrå – Maskoten som försvann ett måste.

Elma Säterhagen Lekander ska också ha en extra stjärna i kanten för sin insats i filmen. Mario Mustafa funkar bra även i sin roll, men det är Elmas karaktär som tillåts ta ut svängarna och hon gör det med bravur.

Är det jag eller manuset som inte tar barnen på allvar?

Hur underhållande och välproducerad Maskoten som försvann än är, så finns det två aspekter med filmen som skaver. Ordentligt. Medan de senaste årens LasseMaja-filmer bjudit på genuina mysterium med höga insatser, känns stora delar av Maskoten som försvann som närmast nonchalant. Att bygga hela berättelsen kring en tävling i ... Hela havet stormar känns typiskt vuxenironiskt på ett sätt som inte riktar sig till barn.

Jag minns att jag tyckte denna lek var rätt töntig och tjatig redan i ensiffrig ålder, och hade jag då klivit in i en biograf och förväntat mig ett mysterium som tillåter barn att spela en huvudroll i de vuxnas värld (just det där som LasseMaja gör så otroligt bra), så hade jag blivit besviken.

Det är möjligt att jag läser in något väldigt personligt i just det här spåret – kanske har jag någon snöplig Hela havet stormar-förlust från barndomen som jag inte har bearbetat ordentligt – men när det kombineras med underliggande sexskämt och annat smått som är konstruerat för att flyga över barnens huvuden, så känns det som om den huvudsakliga målgruppen inte tas helt och hållet på allvar.

LÄS OCKSÅ: Den ultimata Halloweenguiden – 13 spökfilmer för barn mellan 9-12 år

Den andra aspekten som gör mig aningen obekväm är det nämnda bettingfokuset i filmen. Det känns snudd på ansvarslöst. Med all spelhets i samhället och spelmissbruk som kryper allt lägre ner i åldrarna blir det väldigt olustigt när filmens kritik mot vadslagning är så subtil att den knappt märks. Bettingfanatikern Betty är visserligen en uppenbar "skurk", och det snyftas lite över att spelandet i Valleby gjort att annat hamnar i skymundan, men i övrigt framställs det mest som något festligt.

Även om det skulle vara så att jag missat någon uppenbar form av kritik mot betting i filmen, så känns det inte helt osannolikt att även andra kommer att göra det. Jag slår också vad om att ett och annat barn nyfiket kommer att fråga sina föräldrar om odds när filmen är över.

Det råder ingen tvekan om att manusduon Michaela Hamilton (En del av dig, Eagles) och David Wiberg vet vad de gör. De är duktiga på att väva samman en logisk och spännande berättelse som kan engagera både stora som små, men från mitt perspektiv känns det som om de kanske haft lite väl roligt när de skrivit och låtit ironin och "vuxenhumorn" ta för stor plats.

Eller så är det bara jag som underskattar barnens självdistans och förmåga att identifiera den underliggande, mer vuxenvinklade humorn, som genomsyrar filmen. Oavsett hoppas jag att det inte är något som varken de yngre eller äldre tittarna grubblar på för mycket, för LasseMajas Detektivbyrå – Maskoten som försvann är en sevärd film hur man än vänder och vrider på det.

"LasseMajas Detektivbyrå – Maskoten som försvann" har biopremiär den 18 oktober. Åldersgränsen för filmen är satt till 7 år (barn under 7 år får se den på bio i vuxens sällskap).

LÄS OCKSÅ: Halloweentips – 7 spökfilmer för barn mellan 4-7 år och var de finns att se