Recension: Kung Fu Panda 4 (2024) – låt Po få sina dumplings

Drakkrigaren Po (Jack Black) vill bara äta dumplings och sparka rumpa, men får plötsligt en oväntad livskris. Ty, mästare Shifu kräver att den actionsugna pandan ska pensionera sig och bli andlig vägledare i Fredens dal. Hur mycket än Po förhalar sitt beslut måste ett snart fattas – men inte riktigt än.

En diabolisk gangsterdrottning, som går under namnet "Kameleonten", måste stoppas och tillsammans med en klåfingrig räv (Awkwafina) beger sig Po ut på ett nytt, sista uppdrag. Stökigare blir det när Pos föräldrar – neurotiske Ping och fege Li – följer efter i skymundan för att se till att deras son klarar sig hela vägen in i mål.

Slagsmål och visdomsord

Upplägget för Kung Fu Panda 4 är väl ganska exakt vad man kan förvänta sig, men till skillnad från tidigare filmer känns helheten väldigt innehållsfattig. Varje händelse tycks existera för att bädda för nya strider och/eller "roliga" försök till visdomsord från Po, medan seriens annars så talande hjärta är tyst. Kort sagt, det känns som ett halvdant TV-spel. Att ett sådant också är på väg är väl inte helt otänkbart

Rent visuellt ser det bra ut. Animationerna är väl genomförda med krispig färgpalett och den kreativitet som har genomsyrat franchisen finns i viss utsträckning kvar, även om det mest slösas bort på ett knappt godkänt manus proppat med logiska luckor och enkla "genvägar".

Pelikanen är filmens riktiga stjärna

Men allt är inte dåligt. Röstskådespelarna gör bra ifrån sig och det finns en rolig karaktär – en pelikan som är sjökapten – på en sunkig bar. Han är, utan tvekan, filmens höjdpunkt. Synd bara att han har två minuter skärmtid.

Po verkar någonstans inse att hans tid är förbi, så låt honom käka dumplings i fred. Det är dags att pensionera den här filmserien en gång för alla – åtminstone om DreamWorks vill komma undan med någon som helst form av värdighet.

"Kung Fu panda 4" har biopremiär den 22 mars. För mer läsning, se vår lista med årets bästa filmer 2024.