Recension: Knackningar (2021)
Vad är det för mystiska ljud som kommer från grannarna? Har vi inte alla ställt oss den frågan någon gång?
Göteborg Film Festival har nått sitt bitterljuva slut. Sist ut är Knackningar. Tänker Nathalie öppna dörren med ett varmt välkomnande eller förblir det låst?
Knackningar är en thriller om kvinnan Molly, som just startat ett nytt liv utanför en psykiatrisk mottagning där hon bott fram tills nu. Denna nystart blir inte så mjuk och följsam som hon hade tänkt sig då det knackas i golvet hos grannen ovanför. Molly börjar nysta i var dessa knackningar kommer ifrån och snart börjar hon tro att det är något mörkare bakomliggande skäl än renoverande grannar. Men frågan är, är det hon som inbillar sig eller är det på riktigt?
Jag tycker först och främst inte att själva idén med “är hon galen eller ej”-aspekten av denna “slow burn”-berättelsen är särskilt unik, vi har sett det för i ett otal filmer förut, som till exempel Unsane (2018) och Side Effects (2013) med flera, men tanken om just knackningarna och dess ursprung är spännande och tilltalar mig.
Det enda jag tycker är fruktansvärt synd är hur filmens lyckas av “spoilar” sig själv genom att den tankspritt planterar ett frö i mina tankegångar. Detta lilla frö hinner blomma ut fullständigt, långt innan den “spännande upplösningen" när allt händer exakt som jag hela tiden förväntade mig. Denna spoiler är en kort “blink and you miss it” men den är tillräcklig för att förstöra överraskningen för den observante.
Skådespeleriet varierar kraftigt mellan superbt och högst mediokert, men i överlag är det mestadels en välspelad film. Knackningar är av högsta kvalitet när det kommer till framförallt ljud, vilket är filmens viktigaste element, och själva fotot. Dessa två komponenter skapar på egen hand en otroligt spännande film vilket jag hade velat se mer av med ett annat manus.
MER LÄSNING: Nya och bra filmer från 2021!