Recension: Juror #2 (2024) – så bra är nya filmen av Clint Eastwood

Blivande fadern Justin (Nicolas Hoult) blir jurymedlem nummer 2 i en mordrättegång. Det visar sig snart att Justin har en personlig koppling till fallet. Han ställs inför större och större samvetskval allteftersom rättegången fortskrider.

Vad är rätt?

Rättegångsdraman, eller ”court room dramas”, är en subgenre som är väldigt populär i den amerikanska film- och TV-industrin. Filmer som På heder och samvete och Juryn – A Time to Kill är intelligenta och spännande och finfin underhållning i min bok.

De följer i vanliga fall väletablerade strukturer. I somliga fall vet vi i publiken att den åtalade är oskyldig. Andra gånger handlar filmen (eller avsnittet) om att ta reda på sanningen. Båda typerna är väldigt spännande.

I sällsynta fall får vi även vara med under juryöverläggningarna. En personlig favorit när det kommer till rättegångsdraman är 12 edsvurna män, som huvudsakligen utspelar sig i rummet där juryn gör sina överläggningar. Juror #2 har hämtat inspiration från denna film, men tar snart en annan riktning.

"Juror #2" är en film som ifrågasätter flera aspekter av det amerikanska rättssystemet. Amerikanska juryer består av vanliga medborgare, som sedan ska leverera en dom. Ett problem med detta system är att det inte spelar någon roll att jurymedlemmar instrueras att vara objektiva; alla tar med sina fördomar in i rättssalen. Sedan har vi problemet att jurytjänstgöring är något som amerikaner helst undviker, eftersom de måste ta tid från både familj och jobb för att tjänstgöra. En fråga som ställs i filmen är: Varför inte bara göra det som är ”enklast”, så att alla kan få åka hem?

Filmen ger oss inte heller ett enkelt svar på frågan om den åtalade är skyldig, eller om det var något annat som ledde till den unga kvinnans död.

"Juror #2" är inte förutsägbar. Vi ställs inför ett antal dilemman där vi inte får någon hjälp. Vi får inga pekpinnar, utan får själva försöka avgöra vad vi tycker är rätt och rättvist. Personligen kände jag mig kluven till vad som är rätt genom hela filmen. Detta gjorde filmupplevelsen speciell.

Clintan har blivit gammal

Som regissör har Clint Eastwood (f. 1930)  alltid haft en fingertoppskänsla för berättandets konst, med ett starkt fokus på karaktärerna och berättelsen. Så sent som 2019, samma år som Clintan fyllde 89, kom Richard Jewell, som vara hans senaste riktigt bra film. Därefter fick vi The Mule, som även den var sevärd. När Cry Macho kom ut 2021 kände jag att Clintan hade börjat halta lite som regissör. Det där sparsmakade berättandet fanns inte riktigt där längre; somliga scener kändes onödiga och/eller saknade bett.

Dessvärre kan detsamma sägas om "Juror #2". Scenerna i rättegångssalen är som upplagda för spännande vändningar eller i alla fall känslomässiga ögonblick. Men så blir det inte.

Clintan lyckas däremot få ut mycket från andra scener. Särskilt när Nicholas Hoult får sällskap av antingen Toni Collette eller J.K. Simmons, som är riktiga skådespelaress.

"Juror #2" är oförutsägbar, har ett starkt budskap och bjuder på flera riktigt bra scener, men nu känns det som att Clint Eastwood har tappat skärpan lite. Jag kommer, så klart, fortfarande se nästa film, om han gör en till, men jag kommer ha lite lägre förväntningar då.