Recension: Inside (2025) – "Sevärt fängelsedrama" med en klockren Guy Pearce
Eric Diedrichs recenserar den delvis imponerande festivalfilmen
Guy Pearce kan vinna en Oscar för "Brutalisten", han är också aktuell på Göteborgs filmfestival med det råa fängelsedramat "Inside".
Fängelsefilmer är sin egen genre, med flera lyckade exempel och ännu fler misslyckade. Australiensiska Inside hamnar någonstans mitt emellan. Här finns några lyckade scener, men också många genregeneriska.
Toby Wallace spelar den unge Adrian, som flyttas från en ungdomsanstalt till ett fängelse där han slits mellan två män som tar honom under sina vingar – den religiösa och avskydde "Shepard" (Cosmo Jarvis) och den snart frie och betydligt mer omtyckte Warren (Guy Pearce). Finns det genuin godhet i de värsta av oss och kan även de som strävar efter godhet drivas av ondska? Det är en av alla frågor som driver detta australiensiska drama.
Guy Pearce är filmens höjdpunkt
Överlag är Inside filmad med ett enkelt foto, som lägger större fokus och krav på skådespelarprestationerna. Guy Pearce löser detta utmärkt och påminner oss änne en gång om vilken förbisedd och underanvänd skådespelare han har varit genom åren. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu när han har fått sin första Oscarsnominering. Även Cosmo Jarvis, som fick sitt stora genombrott med Shôgun (2024-), övertygar – åtminstone för det mesta. Han får istället brottas med att karaktären ”Shepard” känns som något som är samlats upp från klippgolvet under arbetet med HBO:s mästerliga fängelseserie Oz (1997-2003).
Sedan har vi huvudrollsinnehavaren Toby Wallace, som mest fungerar som en språngbräda mellan Jarvis och Pearces karaktärer. Det ligger i och för sig i berättelsens natur, men eftersom han inte riktigt lyckas att ge något eget liv åt sin karaktär, lyfter aldrig berättelsen till några högre höjder.
På sätt och vis skulle jag säga att det är något av filmens problem överlag, att det sällan känns tillräckligt levande och att regissören och manusförfattaren Charles Williams vill säga mycket som redan är sagt med sin långfilmsdebut. Frågan om människans sanna natur är uråldrig och Inside tillför varken något nytt till diskussionen, är tillräckligt rå för att chockera eller ömsint för att beröra. Den hamnar helt enkelt i ett mellanland. Men det finns ett undantag. Och det är när Guy Pearces karaktär söker sig utanför fängelsets bleka murar.
”Inside” har än så länge bara visats på filmfestivalen i Melbourne och filmfestivalen i Göteborg. Om den får någon officiell svensk biopremiär återstår att se.