Recension: Insidan ut 2 (2024) – Pixars största besvikelse

I perioden när de alltid så pålitliga Pixar började skaka och besudla sin kvalitetsstämpel, var Insidan ut (2015) en påminnelse om hur bra de kan vara när idén sitter lika väl som utförandet. Att denna film förr eller senare skulle få en uppföljare var väl oundvikligt, och visst finns det bra idéer även den här gången. Men det dröjer innan Insidan ut 2 landar och visar samma Pixar-magi som sin föregångare.

"Hastigt, plottrigt och barnsligt"

När vi återser tjejen Riley flera år senare kliver hon i den stormiga puberteten, där känsloregistret blir desto mer knepigt. Plötsligt fylls det mer komplexa känslor, som ängslighet, pinsamhet och avundsjuka. Den typen som tenderar att uppenbara sig desto mer när man försöker hitta sin plats i skolan och slå sig in i hockeylaget. Plötsligt får Rileys hjärnkontor med Glädje och gänget, som länge fruktat dagen då pubertetslarmet ska ringa, betydligt mer att göra. Viktigast blir dock att hindra Ängslan från att ta över deras verksamhet helt och hållet genom att förstöra Rileys självkänsla.

Premissen har mycket att gilla och hockey som sport är väl perfekt för att ge utlopp för alla spirande tonårskänslor. Men ganska snabbt kan man avfärda Insidan ut 2 som stimmig och ofokuserad. Den berättas likas hastigt som plottrigt, med barnsliga publikfrierier riktade mot de allra minsta. Men sett till hur sällan den fullspäckade biosalongen fylls med skratt verkar inte de heller ha särskilt kul. Bäst fungerar den nervösa klumpedunsen som representerar pinsamhet. 

Pixars bästa sidor visar sig till slut

Pixars unika varsamhet som kan få även det mest slutna vuxenhjärtat att spricka upp är, tillsammans med den mer genomtänkta humorn, så gott som bortblåst. Snarare kastas vi in i ett lekland där det är livat precis överallt och där bristen på tydlig riktning gör sig påträngande. Även när den väl finns där, är det för sent att bottna i äventyret. Tills dess att vi kommer filmens final. 

Det är svårt att avgöra vilken del av berättelsen som är minst intressant – Rileys oinspirerade resa eller hjärnkontorets virriga jakt på att bevara hennes självkänsla. Men framåt slutet hittar animationsstudion tillbaka till sin gamla form och räddar den från lägre betygsmarker. Alla deras bästa kreativa sidor förs samman och ger oss en upplösning precis lika spännande, gripande och fulländad som vi brukade kunna förvänta oss av Pixar. 

"Insidan ut 2" är formodlingen inte en av de femton eller tjugo bästa Pixar-filmerna. Sett till förväntningarna som originalet satt är den, trots en försiktig trea som jag ger i betyg, deras tveklöst största besvikelse.