Recension: Goodrich (2024) – så bra är Michael Keatons nya ”feelgoodfilm”

Galleriägaren Andy Goodrichs (Michael Keaton) liv vänds upp-och-ner när hans fru plötsligt lägger in sig själv för drogavvänjning. Nu måste han ta hand om sina nioåriga tvillingar (Vivien Lyra Blair och Jacob Kopera) samtidigt som han försöker rädda sitt galleri från att slå igen. Han finner stöd i sin vuxna dotter, Grace (Mila Kunis) och får uppleva en ny sida av livet.

Småmysig

Tanken är nog att "Goodrich" ska vara en feelgood-film, men det känns som att den bara kommer halvvägs.

Michael Keaton är kanske mest känd för att ha spelat Batman i "Batman" (1989) och "Batman Returns" (1992). Han gjorde lite av en comeback med Birdman, Alejandro Iñarritus film som verkar vara gjord i en enda tagning. Som för de flesta millennials, kommer Keaton alltid ha en speciell plats i mitt hjärta som Batman, men jag är också väldigt förtjust i den äldre Keaton. Han är väldigt bra på lågmälda roller, exempelvis i miniserien Dopesick och Oscarsvinnande långfilmen Spotlight.

I "Goodrich" gör denna lågmäldhet filmen småmysig. Keaton har ett antal småtrevliga scener med Kunis, som han dessutom har bra personkemi med, men även med exempelvis Michael Urie, som spelar en annan småvilsen pappa.

Dessvärre är dessa scener alldeles för få.

Segt och fokuserat

För det mesta är "Goodrich" en rätt seg rulle. Det känns som att Hallie Meyers-Shyer, som både har skrivit och regisserat filmen, har velat göra en feelgoodfilm, men gjort ett antal val som tar kål på det som alla feelgoodfilmer behöver: ett varmt bultande hjärta.

Det finns exempelvis en sidohandling som handlar om att Andy måste styra upp sitt galleris finanser. Denna sidohandling är tråkig, rent ut sagt, och tar upp alldeles för mycket av speltiden.

Sedan känns det som att huvudhandlingen ska kretsa kring utmaningarna i att gå från att vara fokuserad på karriären till att vara en ensamstående förälder. Andy får visserligen hantera lite utmaningar, men nyckelordet är lite. För det känns som att han har koll på läget efter ungefär en halvtimme, och då är det alltså 80 minuter kvar av filmen.

"Goodrich" är lite småmysig, men också sätt seg och till och med lite tråkig. Stundtals känns det som en tråkig film som är lite pepprad med mysiga och bra scener. Det ska dock anmärkas att Goodrich innehåller ett par riktigt bra scener mot slutet.