Recension: Exodus (2023)

I en turkisk hamn töms en container lastad med syriska flyktingar. Den tolvåriga flickan Amal (Jwan Alqatami) är en av dem. Under resan till Sverige har familjen kommit ifrån varandra och hon är helt ensam när polisen kommer. Människosmugglaren Sam (Ashraf Barhom) är långt ifrån guds bästa barn, men när han ser att Amal har flickan full med stålar bestämmer han sig för att rädda henne och föra henne till sina föräldrar och syskon.

Abbe Hassans debutlångfilm Exodus kan beskrivas som en road movie med politiska undertoner. Samtidigt som han visar upp en märklig, närmast dömd vänskapshistoria, med humoristiska undertoner i all svärta, lyckas han hela tiden ställa väl riktade frågor om medmänsklighet och visa upp inslag av flyktingens liv som lär ha gått många förbi. Jag tänker på när Sam testar flytvästarna han har köpt eftersom många – hur totalt hänsynslöst det än kan tyckas vara – säljer defekta. Eller hur någon egentligen blir en människosmugglare och bestämmer sig för att göra ett levebröd på att frakta och sälja människor.

I en ganska lång, mardrömslik sekvens får vi följa Sam och Amal på en gummibåt fullsmockad med flyktingar. Resan och lång och minsta rörelse kan vara förödande. Det vet vi alla som har sett bilden på den döda tvååriga pojken som blev viral under hösten 2015. Ja, det är inget enkelt ämne Abbe Hassan har valt att skildra, men han gör det med stor säkerhet och förvånansvärt lätt hand. Det blir varken melodramatiskt, smetigt eller särskilt cyniskt, utan allt berättas med en stor kärlek till sina karaktärer och en till synes imponerande förståelse för spelfältet som presenteras och pjäserna som rör sig längs det.

För den som inte kan sin bibel är filmens titel en anspelning på den andra Moseboken i vilken judarna gör sitt uttåg ur Egypten. Det kan tyckas pretentiöst att döpa en film på sådant vis, men oroa dig inte – Exodus är en film som alla kan se, polokrage eller inte. Faktum är att jag till och med uppmuntrar dig till att se den.

I det stora hela är "Exodus" en imponerande långfilmsdebut som bådar gott för framtiden. Det glädjer mig att se att Filmsverige mår så bra just nu med bioaktuella titlar från visionärer som Ruben Östlund, Ali Abbasi, Tarik Saleh och Abbe Hassan. Det var länge sedan jag var så sugen på att ta del av vår samtida filmkonst.

Mer läsning:

• Ruben Östlunds filmer från sämst till bäst
• Sevärda Guldbaggevinnare genom åren – och var du streamar dem