Recension: Decision to Leave (2022)
Oldboy-regissören tillbaka med ny dramathriller
Park Chan-Wook är bioaktuell med "Decision to Leave", en snutfilm som leker med genrens klyschor och, enligt Filmtopps Eric Diedrichs, framgångsrikt blandar humor och spänning med melankolisk romantik.
Med Oldboy (2003) – den andra delen i sin hämndtrilogi – blev inte bara Park Chan-Wook hyllad världen över, han öppnade även upp västvärldens ögon för sydkoreansk film och banade vägen för exempelvis Parasit-regissören Bong Joon Hos internationella framgångar. Sedan dess har de båda ställts mot varandra vid upprepade tillfällen, mycket för att de gör mer kommersiellt gångbar film än sina landsmän Lee Chang-dong, Kim Ki-Duk och Hong Sang-soo.
Personligen kan jag tycka att Park Chan-Wook är lite mer av en "hit and miss"-regissör än många andra sydkoreanska filmskapare, men när han väl får in en träff så träffar han mitt i prick. Hämnarens resa (2002), Old Boy och The Handmaiden (2016) är alla mästerliga, till skillnad från de estetiskt snygga men närmast parodiska Stoker (2013) och Thirst (2009). Hans bioaktuella film, Decision to Leave, förlorade Guldpalmen till Triangle of Sadness, men plockade samtidigt regipriset från vår egen Ruben. Rimligt, men inte självklart, om du frågar mig. Båda filmerna är utmärkta.
Finalen är som ett knytnävsslag i magen
Decision to Leave är förvisso inte i närheten av lika bra som The Handmaiden (min personliga Chan Wook-favorit), men den är hypnotisk och närmast omöjlig att slita blicken från. Historien känner vi igen sedan tidigare – en deprimerade snut med sömnproblem snubblar över en märklig mordgåta, förälskar sig i den dödes mystiska fru och blir besatt av att knäcka fallet, samtidigt som han befarar att hon är den skyldige. Men i Park Chan-Wooks händer blir det oväntat svårt att förutspå var berättelsen egentligen är på väg. En lyckad lek med klyschor.
Visuellt är det självklart en fempoängare. Det vore ingen Park Chan-Wook-film annars. Även skådespelet är på topp där särskilt Park Hae-il och Tang Wei imponerar som polisklyscha vs femme fatale. Den högsensuella spänningen mellan dem är lika delar melankolisk som erotisk och ens nyfikenhet tillåts aldrig att stillas. Sedan landar slutscenen som ett knytnävsslag i magen.
Om du gillar Park Chan Wooks tidigare filmer tycker jag definitivt att du ska se den här med. Äh, se den annars med.
"Decision to Leave" har svensk biopremiär i dag.