Recension: Brutalisten (2024) – ”Adrien Brody räddar Oscarsfavoriten”

Få filmer har varit så hajpade som detta drama signerat Brady Corbet, som tidigare regisserat musikaldramat Vox Lux (2018) och dramaserien The Crowded Room (2023). Nu står han för både regi och manus samtidigt som han ansluter sig till den skaran som satsar på långa filmer. Denna klockar in på strax över 3,5 timmar.

Vid offentliggörandet av Oscarsnomineringarna i förra veckan blev Brutalisten den film med näst flest nomineringar, tio stycken, tillsammans med Wicked (2024). Den är bland annat nominerad för bästa film, bästa regi och bästa manliga huvudroll. Jag har med andra ord stora förväntningar när jag slår mig ner i biosalongen.

En ungersk arkitekt lämnar Europa bakom sig

För drygt 20 år sedan fick Adrien Brody motta en Oscar för sin roll som den polska pianisten Władysław Szpilman under andra världskriget i Pianisten (2002). Nu ser vi honom i rollen som den ungerska arkitekten László Tóth, som anländer till USA för att där starta sitt liv på nytt efter andra världskrigets slut. Bakom sig lämnar han ett krigshärjat Europa och sin älskade fru Erzsébet (Felicity Jones).

Han slår sig till en början ner i Pennsylvania hos sin kusin Attila (Alessandro Nivola). Relativt snabbt får han visa upp sina kunskaper inom design och arkitektur vilket imponerar på visionären och affärsmannen Harrison Lee Van Buren (Guy Pearce), som tar honom under sina vingars beskydd. Vi får sedan följa hans resa från en okänd och vilsen människa till en person med stort förtroende. även fast han aldrig känner sig riktigt hemma i det nya landet.

Använder AI

Filmen har på senaste tiden väckt debatt eftersom den har använt sig av AI för att få skådespelarna att tala bättre ungerska. Om deras ungerska blivit bättre är inget för mig som har svenska som modersmål att kommentera. Dock är det spännande, och kanske en aning skrämmande, att AI börjar arbeta sig in i filmbranschen på detta vis. Även teamet bakom Emilia Perez (2024) har använt AI för att försköna skådisarnas sångröster.

Adrien Brody är storartad

Speltiden är inte särskilt smärtsam, det är snarare berättelsen som upplevs som väldigt slätstruken. Det finns inga tydliga toppar och dalar utan allt går i ett jämnt tempo. Efter ett tag blir det inte särskilt engagerande att se på. Sista halvtimmen har inte fått samma kärlek som övriga filmen och känns tyvärr väldigt hastigt presenterad. Jag får känslan av att Brutalisten vill vara något i stil med Once Upon a Time in America (1984), Killers of the Flower Moon (2023) eller There Will Be Blood (2007), men vägen dit är lång. Hur svag jag än må vara för stora episka filmer går den inte riktigt hem hos mig.

Man kan dock glädja sig åt att Adrien Brody räddar filmen. Dessvärre har han inte synts särskilt mycket på filmduken den senaste, förutom i några filmer av Wes Anderson. Nu slår han till igen och kommer med all säkerhet att få ännu en Oscar för bästa manliga huvudroll. Allt annat bör betraktas som en skräll. Han är storartad i rollen, som förmodligen bara han kan göra helt rättvisa. Tóth är en komplex person. Han är sammanbiten, timid och känslomässig karaktär samtidigt som han kan brusa upp och stå för sig själv och sin familj. Det bör även nämnas att Brodys skärmtid är nästan lika lång som filmen i sig, han är frånvarande i endast ett fåtal scener vilket imponerar. Uttrycket att någon bär filmen på sina axlar har aldrig varit mer användbart.

Avslutningsvis är det värt att nämna att inom filmens speltid är det även inlagt en paus på en kvart. Drygt halvvägs in i filmen möts vi av en klocka som räknar ner, vilket får ses som en blinkning till äldre tiders film och en innovation som flera bör ta vid. Mer sånt tack!

“Brutalisten” har premiär på de svenska biograferna fredag 7 februari.