Recension: ”Briarpatch” (säsong 1)
”Briarpatch” är ett nöje att plöja igenom
Med underbara Rosario Dawson i huvudrollen, som den mystiska utredaren Allegra Dill, lyckas adapteringen av Ross Thomas-boken ”Briarpatch” bli en av årets mest underhållande mord- och konspirations-mysterier.
När den gamla TV-kritikern Andy Greenwald uppfyller sin dröm om att göra en egen TV-serie och med hjälp av sina kontakter till exempelvis "Mr. Robot"-skaparen Sam Esmail, vars produktionsbolag ligger bakom "Briarpatch", så slutar det med en beröm godkänd första säsong.
Serien utspelar sig i den lilla orten San Bonifacio, Texas – ett stenkast ifrån den mexikanska gränsen. Allegra Dill är till vardags en mystisk utredare åt en amerikansk senator, mystisk på så vis att det bara verkar vara hon själv, senatorn och en ytterligare person som verkligen vet vad det är hon sysslar med. När Allegras syster, en polis i San Bonifacio, plötsligt mördas med en bilbomb så återvänder Allegra den lilla orten hon växte upp i och vilt kämpade sig bort ifrån.
Väl på plats börjar allt underligare saker att hända. Något som förhöjs av faktumet att någon attackerade ortens djurpark och släppte lös alla vilda djur i närområdet, det inkluderar för övrigt den hungrige tigern som fått fatt i ett gäng anställda vid det hotell Allegra bor i under sin tid i staden. När Allegra börjar nysta i varför hennes lillasyster mördades inser hon snart att hon blivit insyltad i en större konspiration, som hennes syster var på spåren
Samtidigt visar det sig att hennes senator-arbetsgivare vill att Allegra ska, i hemlighet, fråga ut en rik, före detta vapenhandlare som är misstänkt för diverse krigsförbrytelser... varför nöja sig med en ”vanlig” konspiration? Det här är dessutom en person Allegra har ett förflutet med. Vilket lyckligtvis visar sig bli en underhållande gnista i seriens övergripande handling.
"Extremt lätt att plöja igenom säsongen"
Om "Briarpatch "hade varit sämre skriven eller med skådespelare som inte klarar av att leverera i en något överdriven verklighet, så hade det lätt kunnat bli pannkaka av hela premissen. Nu resulterar det istället i en oerhört härligt överdriven konspirationshistoria, i samma miljöer som Breaking Bad och Better Call Saul har spelats in i – fast denna gången med neonljus, exotiska djur och härligt överdrivna roller som när Peter Stormare plötsligt dyker upp som ägare för ortens bowling-hak.
Det hade säkert kunnat bli ännu bättre. Men jag finner det ändå extremt enkelt att plöja igenom hela säsongen, som flyter på bra med en konstant hög lägstanivå. Det är möjligtvis inte en serie som stannar kvar i minnet allt för länge efteråt, men om Briarpatch får en andra säsong så kommer jag definitivt ge den en chans!
För mer läsning, scrolla vidare eller spana in vår sida med serietips!