Recension: Boy Kills World (2024) – varför gör den här gubben Bill Skarsgårds röst?

I "Boy Kills World" spelar den svenska storstjärnan Bill Skarsgård en dövstum grabb som får hela sin familj mördad och som själv lämnas för att dö... när en mystisk shaman kommer till räddning och hjälper honom. Uppvuxen under udda omständigheter i en framtidsdystopisk djungelmiljö, tränas han till att bli en ostoppbar mördarmaskin. Väl i vuxen ålder får han äntligen chansen att hämnas på den tyranniska Van Der Koy–familjen som låg till grund för hans föräldrars våldsamma död och sedan dess förstört många människors liv i hans närhet. Det leder till en enda lång och blodig uppgörelse där filmens "boss fights" avlöser varandra. 

På pappret låter det här som en kul film. Men grejen med hämnd på film är att den bara blir effektfullt när man verkligen får bottna i huvudkaraktärens smärta, som i Tarantinos diamant Kill Bill och Park Chan-wooks originella Oldboy. I Boy Kills World berättas karaktärens bakgrund i snabba fragmentariska och drömska tillbakablickar, som är långt ifrån tillräckliga för att ens orka försöka bry sig om honom och allt som han utsatts för. 

"En knäpp idé som aldrig borde ha lämnat idéstadiet"

Det blir inte lättare att bry sig om Bill Skarsgårds stumma karaktär när man klart och tydligt hör att det är en helt annan skådespelare som gör hans voice over-röst. Skarsgårds karaktär, en man i sina sena tjugoår, låter som en skallig gubbe med hårt liv bakom sig. Tydligen är det den 57-årige röstskådespelaren Henry Jon Benjamin från Archer och Bob’s Burgers som lånat ut sin röst. Det är en förödande missmatch av guds nåde och en knäpp idé som aldrig borde ha lämnat idéstadiet. Likadant kan man säga om mycket i filmen, den är ett hopkok av "sköna idéer" som sammantaget gör mer skada än nytta.

Men vad gäller våldet, som ändå är filmens största kärna, levererar man betydligt bättre än plotmässigt. Flera av actionscenerna håller hög nivå och bjuder på ett våld som inte tar några fångar. Vi får också en magnifik final med en svettig och hänsynslöst brutal duell som lämnar en alldeles kallsvettig. 

Bättre att se fram emot nästa Bill Skarsgård-projekt

Bill Skarsgård ska ha en eloge för mängden olika typer av roller han gör. Trots sitt megastora genombrott som clownen Pennywise i de två Det-filmerna har han lyckats bryta sig fri från att hamna i något fack. Han jobbar dessutom väldigt hårt – förutom Netflix-succén Clark och senaste storfilmen John Wick: Chapter 4 samt aktuella Boy Kills World, ser vi honom snart i en nyversion på The Crow och Robert Eggers högst efterlängtade Nosferatu. Det är tydligt att han dras till utmaningar och att han vill förnya sig som skådespelare, och precis som storebrorsan Alexander går han för det mesta från klarhet till klarhet. Genom att sprida ut riskerna kommer inte heller enstaka filmer att leda till något potentiellt karriärmässigt förfall. Nu när hans senaste film Boy Kills World lämnar en med en hel del i övrigt att önska är det bara att blicka fram till nästa projekt som kommer snart.

Men Boy Kills World är inte den typen av film som är så dålig att den blir kul. Den är bara lika delar kass som underhållande. Men eftersom jag generellt är svag för hjärndöd och icke ställningstagande verklighetsflykt, så kan jag inte låta bli att i det här fallet snarare fria än att fälla.