Recension: Bleeding Love (2024) – Ewan McGregor spelar mot sin dotter

Tidigare på Göteborg Film Festival visades Ewan McGregors svenskregisserade dramakomedi Mother, Couch, nu är det dags för Bleeding Love, i vilken den brittiske skådespelaren spelar mot sin dotter Clara McGregor. Trots filmens tunga tematik ser de ut att ha haft roligt tillsammans.

Fjorton timmars ökenresa för missbrukare

I Emma Westenbergs film spelar de passande nog far och dotter, men här brottas de båda med missbruksproblematik. Hon har precis tillfrisknat efter en överdos och han, som numera är ren, ska köra henne genom den amerikanska öknen till en kompis i Santa Fe. Där är tanken att hon ska få vila ut och kanske börja måla igen.

Resan är lång, 14 timmar, men pappan ser det som ett tillfälle att komma sin dotter nära igen. Han har ju dessutom varit i samma sits som henne. Längs turen träffar de färgstarka karaktärer, som alla har sina egna livsfilosofier.

Clara McGregor fungerar bäst i de lättsamma scenerna

Även om mycket med Bleeding Love är bekant, finns det en energi i Westenbergs regi som får det mesta att fungera oväntat bra. Särskilt under filmen första, sprudlande halva som bjuder på kreativt foto och flera roliga sekvenser. Att Westenberg ligger bakom flera musikvideos förvånar mig inte.

Clara McGregor är inte lika vass framför kameran som sin pappa, men lyckas för det mesta att vara övertygande som den bångstyrige, kicksökande dottern. Att hon har ärvt en hel del av Ewans charm hjälper i de mer lättsamma scenerna, däremot är det svårare att köpa vissa av de dramatiska stunderna som istället snuddar på överspel.

Bleeding Love har mycket hjärta och känns på gott och ont som en väldigt amerikansk film. Trots europeisk regissör och brittiska skådespelare. Det är bekant, men inte helt. Och det är när Westenberg vågar ta ut svängarna som det verkligen funkar. Känslan är att Westenberg har en riktigt bra film i sig, det var bara inte den här.

"Bleeding Love" har i dagsläget inget svensk premiärdatum spikat.