Recension: Babygirl (2024) – relationsdynamik som fascinerar
Nicole Kidman i ny dramathriller
I veckan är det premiär för ”Babygirl” med Nicole Kidman i huvudrollen. Filmtopps Nathalie Leth har sett biofilmen och menar att den har mer substans än mycket annat.
Nicole Kidman spelar Romy, en framgångsrik kvinna vad gäller både hennes roll som hustru, mamma och företagsledare. Men det blir snabbt tydligt för henne att hon, kvinnan som till synes har allt, faktiskt har mer att önska när hon inleder en hemlig relation med ojämn maktdynamik med den mycket yngre praktikanten Samuel (Harris Dickinson).
Vad som inleds är fumliga och hungriga fingrar men också känslor av ovana och av skam, något som inte alltid uppvisas i filmer med stark erotisk ton. Det är som om Mister Grey är en total nybörjare och det är med lite nedtryckt fnitter i tonläget när Samuel beordrar Romy att gå ner på knä första gången som de utforskar varandras kroppar. Det känns på vissa sätt bedårande att se två osäkra människor försöka hitta en gemensam mark att stå på och väldigt uppfriskande att alla inte alltid måste vara världsvana professorer i styggelse och perversion.
Erbjuder mycket mer substans än många andra av dagens filmer
Har man preferenser att se ren och skär underhållning så är det kanske inte just här man ska leta, då detta är en film som rör sig hyfsat varsamt och jämnt framåt. Kryddan som hettar till relationen mellan Romy och Samuel är ingen som sipprar ut i resten av filmen då den knappast uppfinner hjulet när det kommer till att berätta om en otrohetsaffär, för här kliver majoriteten av oss in i ett väl beprövat koncept.
Men det är filmen fullkomligt medveten om. Fokuset är på karaktärernas utveckling och vad som försiggår i hur de ändrar sina perspektiv på livet och varandra. Det är inte den traditionella popcorn-spänningen, men det är en spänning av ett annat slag som kanske inte hänför mig men som gör mig otroligt nyfiken på att utforska dynamiken i olika relationer, både den vi har till andra men även oss själva.
Kan all skuld förlåtas bort och kan all skam älskas bort?
Det är inte bara relationsdynamiken mellan huvudkaraktärerna som fascinerar utan faktiskt så har de flesta i Babygirl något att säga om vilken syn och vilka förväntningar vi har på varandra som människor. Inte bara i våra romantiska relationer, utan i våra yrkesroller och till och med könsroller.
På så sätt erbjuder ”Babygirl” mycket mer substans än många andra av dagens filmer.
”Babygirl” har biopremiär på fredag, den 24 januari.