Recension: Armand (2024) – mästerligt skådespel i norska dramat
”Mästerligt foto, ljudbild och inte minst skådespeleri”
Norska "Armand" med Renate Reinsve är en på pappret enkel dramafilm som med små medel och ett skickligt hantverk lyckas göra avtryck.
Armand mottog Caméra d’Or för bästa debutfilm på årets upplaga av Cannes filmfestival. Halfdan Ullmann Tøndel har tidigare gjort ett fåtal kortfilmer samt varit regiassistent åt Joachim Trier under inspelningen av Thelma. Nu debuterar han alltså med sin första långfilm, en till synes enkel berättelse som växer till något större med hjälp av mästerligt foto, ljudbild och inte minst skådespeleri.
Elisabeth (Renate Reinsve), skådespelare och offentlig person, blir en varm sommardag inkallad till ett extrainsatt möte på skolan. Där får hon höra att hennes son Armand ska ha utsatt en annan pojke för något fruktansvärt. Föräldrarna till den andra pojken är också närvarande och stämningen dem emellan blir minst sagt spänd. Elisabeth har dock svårt att bara acceptera anklagelserna som läggs fram då de är både vaga och tvetydiga. Detta är början på en lång kväll i det lilla varma klassrummet där förhoppningarna om att nå en uppgörelse blir mer och mer osannolika.
LÄS OCKSÅ: De 17 norska filmerna med högst btyg på IMDb
Föräldramöte med thrillerstämning
Det är imponerande hur man bygger upp en stundvis thriller-liknande stämning i en film vars handling kretsar kring ett föräldramöte. Visserligen är det en potentiell mycket allvarlig händelse som diskuteras men att med så små medel få till denna tryckande stämning är ändå en stor bedrift.
Skådespelarprestationerna är naturligtvis i stort fokus i denna film som i stora delar bara utspelar sig i ett litet klassrum och här gör alla ett hästjobb. Inte minst Renate Reinsve i rollen som Elisabeth som har några scener där hon verkligen får spela ut hela sitt register.
Utöver skådespelarna så bidrar även det fantastiska bildspråket och en intressant ljudbild till filmens stämning. Den varma och svettiga miljön tillför även en närmast klaustrofobisk känsla.
Filmen utmanar sina tittare vid några tillfällen med tvära kast mellan realism och surrealism i scener som bjuder in till egen tolkning. Dessa scener kan mycket väl dela publiken men de tillför definitivt något till filmens helhet.
"Armand" har svensk biopremiär den 25 oktober.