Recension: A Real Pain (2025) – ”En bitterljuv pärla”
Komedi och tragedi sprungen ur samma källa
I ”A Real Pain” ger sig Jesse Eisenberg, som även står för regin, och Kieran Culkin ut på vägarna för att gå i deras judiska familjs garvade fotspår. Resultatet är en bitterljuv pärla fylld av medmänsklig charm och komplexa familjeband.
Efter en längre tid av bristande kontakt har kusinerna David (Jesse Eisenberg) och Benji (Kieran Culkin) beslutat att, på hennes egen uppmaning, besöka huset som deras judiska mormor växte upp i under tiden av det Naziockuperade Polen. Kusinerna, som vi lär oss var väldigt tighta som små, är på många sätt varandras raka motsatser. David är en organiserad, pragmatisk och något tillbakadragen familjefar, medan den oförutsägbara och charmiga Benji, som tycks haft en tuff tid bakom sig, tar varje dag och situation som den kommer.
Det blir snabbt tydligt att åren som gått har ökat avståndet dem emellan när vi, väldigt mycket genom Davids ögon, får se deras relation återuppbyggas och pusslas samman på polska hotellrum, lunchrestauranger och långa tågfärder.
De är dock inte ensamma på deras resa. I Polen slår dem följe med en turistgrupp som alla, på ett eller annat sätt, har judisk koppling och vill lära sig mer om sin religion och dess ofta grymma, historiska arv. I gemenskapen av denna grupp får vi både ta del av den judiska historia som filmen förenligar sig med, samtidigt som det ger oss en väg in i vilka våra huvudkaraktärer är.
Benji, som tack vare sin personliga magnetism kan skapa skratt och vänskaper från ingenting. David, som så ofta känner ett behov av att ursäkta sin kusins rättframhet och brist på sociala konventioner gentemot de andra turisterna. Scener likt dessa kan först tyckas små och meningslösa, men det är till mångt och mycket dessa som gör filmen till vad den är, allt levererat med en imponerande fingertoppskänsla av Eisenberg i sin roll som regissör.
”Skratt och vemod överlappar varandra”
Eisenberg och Culkin smälter sömlöst in i sina roller av kantig ”straight man” och oförutsägbar kuf samtidigt som deras karaktärer utvecklas och fördjupas bortom dessa epitet ju längre filmen går. David och Benji må ”bara” vara kusiner men deras relation känns broderlig ända in i benmärgen.
Filmen åskådliggör essensen av broderlig kärlek i dess renaste form. Scener av barnlik upproriskhet och lekfullhet mixas med uppdagandet av begravda känslor av avund och rivalitet som så ofta medföljer och som sammantaget ingjuter en hög dos av autenticitet i filmen.
Skratt och vemod överlappar varandra i denna – och detta sagt i de mest positiva ordalag – lilla film om familj och livets ofrånkomliga små sorger, allt ackompanjerat av Chopins lugnande pianoslingor.
”A Real Pain” har svensk biopremiär 24 januari.