Recension: 50 States of Fright (2020)
Quibis skräckantalogi tar den nya streamingtjänsten till oanade höjder.
Med skräckpärlan "50 States of Fright" visar Sam Raimi var skåpet ska stå och bjuder tittaren på en perfekt serie att möta höstmörkret med.
* Quibi står för quick bites och är en nytillkommen streamingtjänst för den moderna, jäktande människan med lite tid över. Konceptet går ut på att serierna som visas på plattformen inte ska ha avsnitt längre än 5-10 minuter.
När Sam Raimi regisserar någonting, då kollar man. Det är sen gammalt. Jag har varit besatt av den briljante galningens fantastiska sätt att kombinera makaber humor med överdriven skräck enda sedan jag såg Evil Dead för första gången. Att han nu står för en av de serier som levererats i Quibis hittills ganska skrala utbud är förstås en stor glädje, särskilt då min första Quibi-serie var klart godkänd men lämnade en del att önska.
50 States of Fright är dessutom en antalogi-serie, vilket passar formatet alldeles utmärkt och att bingea igenom tre avsnitt av en sammanhängande berättelse tar oftast inte mycket längre än tjugo minuter. Precis som titeln antyder så får vi nedslag i olika amerikanska stater och får ta del av deras fiktiva folksägner, vilket fungerar alldeles utmärkt som ramberättelse för vad serien försöker att göra.
I mångt och mycket levererar 50 States of Fright alltså korta, vitt skilda spökhistorier vilket passar alldeles perfekt till det annalkande höstrusket.
I den första berättelsen får vi dyka ned i "The Great Lakes State" Michigan och sagotonen sätts direkt när en nedstämd berättarröst på filmiskt vis introducerar oss till Rachel Brosnahans Heather och Travis Fimmels David. Ett vackert, kärleksfullt par i ett mindre samhälle – där Heather förstås räknas som den vackraste av dem alla, vilket hela byn känner till. Hennes självförtroende får sig dock en törn när någonting går snett då hennes praktiske make ska fälla ett träd som välter rakt på henne.
Heather förlorar sin ena arm i den tragiska olyckan och den press hon känner från samhället driver henne rakt ned i en depression, som ska få ödesdigra konsekvenser när David till slut gjuter henne en gyllene protes. En protes vars guldmaterial förgiftar och tar kål på henne. För att betala tillbaka på alla lån som den kostat paret så bestämmer sig en pressad David i en svag stund att gräva upp hennes grav och hämta tillbaka armen. Resten är, så att säga, sann Raimi-magi.
En bra Quibi-serie, börjar jag lära mig, är en serie som hela tiden har en på sin krok. Avsnitten är så korta att något djup aldrig riktigt hinner etableras och det här har 50 States of Fright förstått och lyckats med – man hittar en perfekt balans mellan att etablera en känsla för karaktärerna, men därefter fokusera mer på att tittaren ständigt ska undra vad det finns för en fara eller hot bakom nästa hörn och "nästa avsnitt"-knappen klickas därför på snabbare än någon hinner säga "zombie".
Vi får stifta bekantskap med allt från kusliga konspirationer och monster till uråldriga ritualer och kulter. Allt känns dessutom väldigt välgjort och lyxigt, med den där härliga kaotiska stämningen som den som uppskattar Evil Dead självklart uppskattar, eller till och med älskar. Kort och gott – 50 States of Fright är en av höstens måsten för den som gillar skräck.
För mer läsning ---> Scrolla vidare! Spana också in vår lista med de bästa skräckfilmerna!