Ramen Shop (2018)

När Masato är liten flyttar han och hans föräldrar från Singapore till Japan och kort därefter blir hans mor sjuk och dör. Han växer upp med sin far som driver en restaurang med nudelsoppan ramen som specialitet. När Masato blir äldre börjar han också jobba på restaurangen som blivit så populär att en kö bildas utanför entrén varje dag vid lunchtid. Detta räcker dock inte för fadern som dränker sina sorger varje kväll med sake.

En morgon hittar Masato sin far avliden i restaurangen och han blir efter det som besatt av att ta reda på mer om sitt förflutna, om exakt vad som kan ligga bakom denna djupa sorg som präglat hela hans uppväxt. Med detta i sikte reser han till Singapore, men han har även en annan agenda med att leta upp sin släkt, nämligen att återigen få smaka och lära sig laga den mat hans mor serverade honom som litet barn.

Det finns mysiga filmer och så finns det MYSIGA filmer. Ramen Shop tillhör definitivt den senare kategorin trots att den har sin beskärda del av tragiska människoöden. Den håller sig hela tiden på en nivå som gör att filmen blir en rakt igenom behaglig och trevlig upplevelse, vilket är en bedrift i sig av regissören Eric Khoo.

Filmen skildrar på ett vackert sätt hur mat kan ha stark påverkan på människors liv och hur en specifik smak kan framkalla starka känslor och bortglömda minnen. Detta är väldigt lätt att relatera till. Jag minns ju till exempel själv exakt hur farmors kåldolmar smakade när jag var liten. Skulle jag få de serverade idag hade jag - efter jag pillat bort kålen - troligtvis blivit överväldigad av känslor och gamla minnen.

Slutligen vill jag bara höja ett varningens finger. Se inte den här filmen när du är hungrig för då kommer den upplevas som ren tortyr. Säkerställ först att du har rikligt med snacks nära till hands, eller varför inte en stor skål med ramen.

Är du intresserad av fler bra produktioner spana in de bästa filmtipsen från 2018.