Rädda Tomten (2016)

När Julius var en liten bebis lämnades han en julafton i en korg utanför barnhemmet Klockefrid. Åtta år senare är det återigen dags att fira jul och Julius är spänd över att få träffa Tomten. Barnhemmets föreståndare har nämligen berättat historier om att det var Tomten själv som lämnade Julius där.

Julius är omtyckt av de flesta på barnhemmet, men det finns två undantag. De två något äldre pojkarna Greger och Pip känner sig åsidosatta efter Julius ankomst till barnhemmet och gör därför allt för att få honom att vantrivas. När Julius gömmer sig från Greger och Pip händer något märkligt. Han förflyttas till en magisk vintervärld där den onde Krampus har tagit över efter Tomten som är spårlöst försvunnen. Det blir Julius uppgift att hitta honom och till sin hjälp får han en gyllene ängel och en levande marsipangris.

Rädda Tomten är en lika jordnära som fantasifull film. Jag skulle vilja beskriva den som en blandning mellan Mitt liv som Zucchini och filmerna om Narnia. En klassisk berättelse om en enkel pojke som får spela en stor roll i kampen mellan det onda och det goda. Måhända ett något uttjatat koncept men om det, som i det här fallet, görs på ett bra sätt spelar det mindre roll. Animationsstilen är vacker och lite annorlunda, en slags mix av stop motion och tecknat. Kombinationen fungerar väldigt bra och ger filmen en liten säregen touch.

LÄS OCKSÅ: Recension: Mitt liv som Zucchini (2016)

Rädda Tomten har med andra ord alla ingredienser som krävs för att bli en fullträff, men det är ändå något som saknas. Den lyckas inte riktigt beröra på det emotionella planet riktigt så starkt som jag hade hoppats på. Rädda Tomten når därför inte ända upp till de högsta nivåerna, men är trots det en väldigt bra film över lag. En sak är i alla fall säker; vill du komma in i rätt stämninn inför den stundande julsäsongen så är Rädda Tomten tveklöst filmen för dig.

Bäst: Julstämningen och den vackra animationen.

Sämst: Att filmen inte framkallar starkare känslor.