Pixels (2015)

Under sin uppväxt var Brennan (Adam Sandler) en mästare på arkadspelet Pac-Man men fick aldrig något erkännande för sina färdigheter. Drygt 30 år senare jobbar han som teknikinstallatör och lever ett statiskt liv utan några som helst uppfyllda mål, men när utomjordingar i form av TV-spelsfigurer förklarar krig mot människan behövs Brennan för att stoppa fienderna och han får äntligen chansen att uträtta stordåd.

48-årige Sandler är känd för att traska runt i komedivärldens bottenskikt och det är många som kväljer när de hör hans namn. Jag som inte tycker att Sandler varken är en dålig skådespelare eller komiker önskar att han kunde göra en u-sväng när det kommer till valet av filmer. För felet är inte Sandler som yrkesman utan hans yrkesval. Om du inte tror mig borde du spana in Punch-Drunk Love (2002), Reign Over Me (2007) och Funny People (2009). Där finner du tre berörande insatser av Sandler varav en som han nominerades till det prestigefyllda Golden Globe-priset för.

Läs också: Så bra är Adam Sandler-filmen 'The Cobbler'

Som du säkert förstår är inte Chris Columbus Pixels den vändning jag önskade och jag får hoppas på bättre lycka nästa gång. Premissen är Sandlers fånigaste hittills och lyckades knappt skrapa ihop en handfull hysteriska skämt. Actionsekvenserna var tämligen häftiga men som det så vanligt är när det kommer till Hollywoodproduktioner kändes de i andra halvlek enformiga och ointressanta. Filmen har även relativt kass logik med flera obesvarade frågor.

Men känner du dig på riktigt gott nostalgiskt humor och vill minnas dina gamla spelhjältar är kanske Pixels inte så dum trots allt. Filmen är dessutom onekligen vacker att titta på med tjusiga animationer och färger.

Peter Dinklage (Game of Thrones) gör sällan långfilm och det var därmed intressant att se honom som filmens "douche" Eddie. Jag tycker att Dinklage gör en stabil insats och lyckas skapa den karaktär som gör den mest innersta resan.

Bäst: Ett ögonblick du kan känna igen från trailern när Pac-Mans skapare kliver fram för att prata vett i sin skapelse och försöker hindra figuren från att förgöra samhället.

Sämst: Hur man använder typiska skämt som "den vuxna nörden som bor hemma hos sin mormor och ropar ilskt på henne från sitt rum".