Peppermint (2018)

Peppermint (2018)

  • 1 tim 41 min
  • Action
Andreas Ziegler
Uppdaterad 07 december 2019 kl. 20:49 | Publicerad 20 september 2018 kl. 09:08
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jennifer Garners hämndhistoria är klyschig och platt.

"Peppermint" är en klyschig hämndhistoria, som kommer rätt långt på sina högkvalitativa actionsekvenser.

  • Regi:
    Pierre Morel
  • Manus:
    Chad St. John
  • I rollerna:
    Jennifer Garner, John Gallagher jr., John Ortiz, Juan Pablo Raba m.fl.
Affisch till Peppermint med Jennifer Garner.
Det är en hårdkokt Jennifer Garner vi möter i Peppermint. Foto: STXfilms

Riley North (Garner) ser sin man och dotter bli nermejade av knarklangare. De skyldiga går fria. Fem år senare dyker hon upp för att utkräva sin hämnd på alla ansvariga.

Regissören bakom "Peppermint" är Pierre Morel. För tio år sedan regisserade han Taken. Denna högoktaniga actionfilm, med en stenhård Liam Neeson i huvudrollen, sparkade igång en våg av actionfilmer där gamla gubbar spöar skiten ur skurkar. I Peppermint försöker Morel bygga vidare på det han påbörjade med Taken genom att göra en hämndhistoria med en kvinna i huvudrollen. Valet av Jennifer Garner känns motiverat, då hon en gång i tiden spelade huvudrollen i Alias, där hon passande nog spöade skiten ur skurkar från hela världen i fem säsonger.

Uppföljarna till Taken har kritiserats för sin ryckiga klippning, vars funktion verkar vara att dölja brister i actionsekvenserna. I första filmen var de dock av hög kvalité. För om det är något Morel kan, är det just actionsekvenser. Det är också dessa som är behållningen med Peppermint. Detta belyses i en svettig sekvens där Garner tar sin an ett gäng gangsters i en piñata-verkstad. Morel ger oss en klar bild av lokalernas utformning och låter sedan vår hjältinna kämpa sig fram och tillbaka genom dem.

Dessvärre är de tekniska aspekterna av actionsekvenserna filmens enda behållning. Själva berättelsen är utformad efter samma tröttsamma mall som använts i alla hämndhistorier, utan några som helst försök att variera konceptet. Manuset är dessutom fyllt av klyschor som till och med fick mig att skrocka till lite elakt. Dessa klyschor har också ersatt karaktärsfördjupning och karaktärsutveckling, som lyser med sin frånvaro.

I slutändan är Peppermint en actionrökare efter standardmallen. Men den som bara är ute efter att se eldstrider och explosioner kommer säkert tycka om den här rullen. För Morel är, som sagt, en duktig regissör när det kommer till de tekniska aspekterna av actionsekvenser. Den som vill ha lite mer substans i sin actionfilm kommer att känna sig rätt så understimulerad.

Sugen på actionfilm? Se vår lista över tunga och moderna actionfilmer.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL