Pelle Svanslös

Pelle Svanslös (2019)

  • 1 tim 7 min
  • Komedi, Animerat
Sebastian Ahokas
Uppdaterad 11 januari 2020 kl. 14:17 | Publicerad 09 januari 2020 kl. 18:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mysig historia med mycket sång.

Oemotståndliga Pelle har varit hela Sveriges katt sedan Gösta Knutssons första bok om den svanslösa kom 1939. Nu är han tillbaka igen i en ny tappning.

  • Regi:
    Christian Ryltenius
  • Manus:
    Johan Bogaeus

En vacker sommardag får den lilla flickan Birgitta en liten katt. Hon blir genast förtjust i den lilla svanslösa katten och bestämmer för att döpa honom till Pelle. Hon och Pelle lämnar aldrig varandra. Det vill säga till en dag, när Pelle får syn på en fjäril som han bestämmer sig för att följa efter in i skogen. Plötsligt blir Pelle skrämd och faller ner i ett vattendrag som tar honom långt bort från Birgitta - hela vägen till Uppsala.

I Uppsala möter han på flera katter. Vissa snälla och vissa elaka. Bland andra Måns som är dum mot allt och alla. Måns och hans vänner gör så att Pelle får massa problem. Trots det bestämmer sig Pelle för att möta alla problem med snällhet.

Denna versionen av Pelle Svanslös är inget unikt i sig. Precis som tidigare utspelar sig handlingen i Uppsala och har med sig alla klassiska karaktärer. Maja är snäll och lite flörtig, Måns är både ond och korkad och Bill och Bull står för skämten och den mest barnsliga humorn. Med det sagt är det inte dåligt att allt är sig likt. Snarare är det en trygghet och någon sorts garanti för att filmen ändå kommer att bli rätt bra. För det är den, åtminstone bitvis. Filmen på drygt en timme lång och det bjuds på mys för både barn och lite äldre.

Något som dock sticker ut och sticker i ögonen -  eller öronen - är alla sångnummer. Regissören hade antagligen tänkt dem i stil med Disney och vill lyfta filmen på så vis. Men vissa är istället långdragna, tråkiga och rent av platta. Jag hade absolut kunnat vara utan en fyra minuter lång sång om hur bra Uppsala är.

På tal om Uppsala. Filmen känns ibland som en reklamfilm för just denna studentstad, som tydligen är full av katter. På stadsbilderna läggs lite extra krut i animationen och regissören är inte rädd för att visa lite för många bilder på Uppsala. Visst. Bilder på miljö och omgivningar är vanligt i filmer, men här kommer det till en nivå då det blir en överdrift.

Sammanfattningsvis tycker jag att "Pelle Svanslös" är en helt okej film. Den är trivsam, underhållande och uppskattas nog av barn. Dock tror jag inte att den äldre publiken kommer att uppskatta den fullt lika mycket. Trots utdragna sångnummer och reklam så gör den helt klart sitt jobb som en barnfilm. Dessutom kommer Pelle med fint budskap - man ska alltid vara snäll.

För mer läsning, se vår lista över barn och familjefilmer!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL