Så bra är första avsnittet av "From Cradle to Stage"
Intressant om kända musikers väg till rampljuset.
Snart får man nästan klassa Dave Grohl som regissör snarare än musiker. Efter dokumentären "What Drives Us "har han nu med sin kära mor gjort dokumentärserien "From Cradle to Stage", där de träffar kända musiker och deras mammor.
Redan som tonåring började Dave Grohl som trummis i sitt första band, innan han anslöt till Nirvana och blev världskändis. Men hur började egentligen hans musikaliska resa? Och hur har hans mamma speglat in och påverkats av sin sons musikaliska talang?
I From Cradle to Stage pratar mamma och son Grohl om dessa frågor och mycket mer kring musiken i deras hus. Samtidigt besöker mor och son andra kända musiker och deras mammor för att se hur deras väg från spjälsäng till monsterarenor och musikpris har sett ut. Först ut i serien är Dan Reynolds i bandet Imagine Dragons som uppfostrades av sin "supermamma" Christene och åtta syskon som mormoner.
Varmt och intressant med Grohl.
När man hör namnet Grohl brukar man ofta tänka på snabba trummor och ett brutalt skrik. Överlag lite hård kille. Men när man ser From Cradle to Stage förstår man varför han kallas den trevligaste och coolaste killen i rocken. Dessutom blir det solklart var han fått sina egenskaper från - sin oerhört varma mamma. Första avsnittet är en genomgående varm och mysig tittning som bjuder på en hel del kärlek och intressanta berättelser från hans barndom.
Detta är också något som återkommer hos seriens första huvudperson, Dan Reynolds. Personligen visste jag inte särskilt mycket om honom eller hans familj utan sitter intresserat och tar del av alla hans berättelser. Med unika videoklipp från hans barndom och hans mammas många tankar kring att uppfostra nio ungar blir första avsnittet ett avsnitt som jag har svårt att slita mig från. Dessutom gör ju inte all bra musik saken sämre.
Berättelser om kända personer och deras barndom har ibland en tendens att bli långdragna, överdrivet känslosamma och trista. Här har Dave Grohl lyckas få till samma rappa tempo som hans låtar, vilket gör att det sällan hinner bli långtråkigt. Överlag ett välkomponerat avsnitt som bjuder på både intervjuer, avslappnade promenader i barndomshusen och bilder från förr.
Efter att ha väntat på serien ett tag, då den släpptes i USA bra mycket tidigare än i Sverige, ville jag genast se mer efter att ha sett första avsnittet. Men till min stora besvikelse har Paramount bara släppt ett avsnitt. Det får ändå ses som ett bra premiäravsnitt tycker jag.