Pan (2015)
I Joe Wrights Pan, är piratkaptenen Blackbeard Peter Pans största fiende.
Den norska nöjesprofilen Chris Fatland har recenserat Pan för Filmtopp.
Berättelsen starter i ett kallt och fattig London, troligen runt 1915. Vi blir introducerade för Peter, ett barnhemsbarn med tron på en bättre fremtid. På barnhemmet står dock inte allt rätt till, barn tycks nämligen försvinna spårlöst. En natt blir Peter kidnappad av pirater och blir medtagen till Neverland. Väl där, tvingas han att jobba i gruvorna åt den onde piratkaptenen Blackbeard. Under ett arbetspass stöter Peter på en ung man med namnet ”Krok”. Tillsammans startar de ett uppror, som kommer att leda Peter till att bli den legendariska krigaren profetian har förutsett.
Pans manus tar utgångspunkt i J.M Barries roman, men mycket är omskrivet för filmen och nya karaktärer introduceras. Det gör upplevelsen frisk, samtidig som den bevarar nostalgin.
Peter är äventyrlig och förutspråkar rättvisa. Regissören Levi Miller skapar laddade emotionella ögonblick, men min empati för Peter är dock frånvarande. Utvecklingen hos filmens karaktärer drunknar också i ett fyrverkeri av specialeffekter.
Garrett Hedlund framställer Hook som tuff, humoristisk och snäll. Han fick mig att dra på smilbanden utan att gå i rollen som filmens "comic relief”. Kemin mellan Hook och Peter tycker jag är närvarande, men inte speciellt framträdande för berättelsen.
Hugh Jackman, i rollen som Blackbeard, får god nytta av sin teaterbakgrund i sin rolltolkning. Medan övriga karaktärer är rätt endimensionella, gör Jackman ett bra jobb med att gräva fram ett spektrum av karaktärens personlighet.
Filmen har en klassisk dramaturgi, ett naturlig tempo, men är full av olika ”hints”, exempelvis att Krok flera gånger är " i risk" för att mista handen. Kul för somliga, störande för andra. Produktionens design och specialeffekter skapar ett Neverland som känns autentisk, men samtidig rätt orealistisk. Det finns några, om få, fantastiska bilder som känns skräddarsydda för 3D.
Pan rekommenderas som en familjefilm, men personlig blir det lite väl mycket klichéer, och jag upplever att själva filmens substans (karaktärsutveckling, manus, etc) nedprioriterades för mycket till fördel för specialeffekterna.